rättfärdiggörelse, alltifrån Augustinus en viktig term i västerländsk teologitradition, avsedd att uttrycka hur människan får del i frälsningen.

rättfärdighet, ursprungligen en rättslig term, biblisk översättning av termerna tzedeq, tzedaqa (hebreiska) och dikaiosynē (grekiska), ’det rätta förhållandet mellan Gud och människor och mellan människorna inbördes’.

rättfärdig [rät`- el. -fä´rd-] adj. ~t ORDLED: rätt--färd-ig

Rättfärdighetens Lärare, en andlig ledare inom judendomen, grundare av den sekt som Dödahavsrullarna härrör från.

Messias, inom judendomen en kommande härskare som ska medföra en lyckotid för Israels folk.

röda khmererna, franska Khmers rouges, kommunistisk gerillarörelse i Kambodja, vid makten 1975–79.

Luther, Martin, född 10 november 1483, död 18 februari 1546, tysk reformator, en av Europas mest betydande teologer.

JHVH, det viktigaste gudsnamnet inom judendomen, namnet på Israels gud.

reformationen, process inom kristendomen som ursprungligen var avsedd att reformera kyrkan men som i stället medförde en brytning med påvekyrkan och uppkomsten av nya kyrkobildningar.

frihet, centralt begrepp i etik och politisk filosofi.