rö`kgång subst. ~en ~ar ORDLED: rök--gång-en

kakelugn, murad eldstad, utvändigt klädd med kakel.

bastu, förr badstuga, ett fristående mindre hus eller ett rum i en byggnad, avsett för dels ångbad och andra bad, badbastu, dels torkning av lin, malt, säd m.m. samt rökning av kött och fisk, tork- eller rökbastu.

besparingsspis, en järnspis som ställdes på den öppna eldhärden och anslöts till rökgången med ett plåtrör.

sotning innebär att man gör ren skorstenen eller den plats där man eldar (eldstaden) från sot.

finsk bastu, sauna, benämning på ångbad (se bastu) i nära 100 °C värme, alstrad av en upptill öppen ugn, vars upphettade stenar under badandet begjuts med vatten.

sot är fasta avlagringar från bränsle som bildas där man eldar.

rö`kkanal subst. ~en ~er ORDLED: rök--kan-al-en

Vuollerim, tätort i Jokkmokks kommun, Lappland (Norrbottens län), 45 km sydöst om Jokkmokk; 683 invånare (2016).

Kroatien, stat på Balkanhalvön i sydöstra Europa.