-
skärning, i matematiken detsamma som
snitt.
-
skärning, naturligt eller konstgjort vertikalt snitt genom berg eller jord.
-
skärning, termisk bearbetningsmetod av metaller, nämligen acetylen–syrgasskärning, plasmaskärning eller, för tunna material, numera också laserskärning.
-
skä`rning subst. ~en ~ar
ORDLED: skär-ning-en
Svensk ordbok
-
fullständig skärning, ett algebraiskt rum givet av lika många ekvationer som dess kodimension.
-
atom, materiepartikel, den minsta del av ett grundämne som har detta ämnes kemiska egenskaper.
-
skä`rningspunkt subst. ~en ~er
ORDLED: skär-nings--punkt-en
Svensk ordbok
-
väg, banad, ofta belagd, samfärdselled till lands.
-
sandsten, fin- till grovkornig, klastisk sedimentär bergart som huvudsakligen består av kantiga till mer eller mindre rundade kvarts- och fältspatpartiklar av sandstorlek, dvs. mellan 0,063 och 2 mm.
-