släntstabilitet, en naturlig eller anlagd slänts jämvikt (stabilitet), dvs. dess förmåga att motstå ras eller skred.

slänt subst. ~en ~er ORDLED: slänt-en

släntskred, ytligt jordskred, t.ex. i väg­slänter, älvbrinkar eller fjällsluttningar.

jordskred är en snabb rörelse i jorden på en slänt.

slän`tra verb ~de ~t ORDLED: släntr-ar SUBST.: släntrande

kust, den landskapszon där land möter hav eller större insjöar.

skred är en snabb rörelse i jorden eller snön på en slänt.

väg, banad, ofta belagd, samfärdselled till lands.

avarönn, Sorbus teodori, art inom familjen rosväxter.

ras, rörelse av material i fritt fall, inom geologin t.ex. fritt fall utför ett stup eller en slänt av bergmassor, s.k. bergras, eller utför en slänt av sten-, grus- eller sandpartiklar.