smä`da verb ~de ~t ORDLED: smäd-ar SUBST.: smädande; smädelse

smä`dare subst. ~n äv. smädarn, plur. ~, best. plur. smädarna ORDLED: smäd-ar-en

hädelse, kränkning av Guds eller gudarnas majestät genom smädelser eller hån.

stympning, lemlästning, borttagande av kroppsdelar eller lemmar.

Brage, i tävlan med Oden skaldekonstens gud i nordisk mytologi.

Palm, August, ”Mäster Palm”, född 5 februari 1849, död 14 mars 1922, socialdemokratisk pionjär och agitator.

förolämpning, ärekränkningsbrott som begås av den som smädar någon annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning (verbalinjurier) eller annat skymfligt beteende (formalinjurier och realinjurier) riktade mot den berörde.

indragningsmakten , den genom 1812 års tryckfrihetsförordning införda rätten för ett av statsråden (hovkanslern) att inställa utgivningen av en tidning eller tidskrift, som ansågs vara ”vådlig för allmän säkerhet eller utan skäl och bevis förnärmande personlig rätt eller av en fortfarande smädlig egenskap”.

blasfemi, skymf av något heligt eller värdefullt, hädelse.

invektiv, skällsord, skymford, smädelse, kraftuttryck som riktas mot en eller flera personer, t.ex. skitstövel, idiot och knöl.