sön`derfalla verb sönderföll sönderfallit sönderfallen sönderfallna, pres. sönderfaller ORDLED: sönder--fall-er SUBST.: sönderfallande; sönderfall (till 1)

radioaktivt sönderfall, se radioaktivitet.

kärnenergi, energi som frigörs vid reaktioner med atomkärnor eller vid sönderfall av atomkärnor.

endogena processer, geologiska processer som drivs av det energiflöde som kommer inifrån jorden.

bioackumulation innebär att koncentrationen av ett visst ämne i en organism ökar genom att det upptas fortare än det kan nedbrytas, sönderfalla eller utsöndras.

alfapartikel, heliumkärna som sänds ut vid radioaktivt sönderfall av vissa tunga atomkärnor.

ädelgaser, de vid rumstemperatur gasformiga grundämnena i periodiska systemets grupp 18: helium, neon, argon, krypton, xenon och radon, se tabell.

gammastrålning, den elektriskt neutrala strålning med kortare våglängd än röntgenstrålning (λ mindre än 10⁻¹¹ meter), som utsänds av radioaktivt material; beteckningen infördes av Rutherford.

atomkärna, den centrala delen av atomen, dit den helt dominerande delen av massan är koncentrerad.

kosmisk strålning, genomträngande joniserande strålning av utomjordiskt ursprung, upptäckt 1912–13 bland annat med hjälp av ballonger av Victor F. Hess.