sön`dra verb ~de ~t ORDLED: söndr-ar SUBST.: söndrande, söndring

skandinavism, rörelse som vid mitten av 1800-talet strävade efter att ena Danmark och de sedan 1814 i union förenade Norge och Sverige kulturellt, ekonomiskt och politiskt.

försoning, återställande av fred och god gemenskap mellan två söndrade parter, i religionen mellan gudomen och människorna.

kristologi, läran om Jesus i hans egenart som Kristus.

Aischylos, ca 525–456 f.Kr., grekisk dramatiker, död på Sicilien, där han flera gånger gästade kung Hieron av Syrakusa.

Søndre Land, kommun i Innlandet fylke, sydöstra Norge.

Søndre Strømfjord, grönländska Kangerlussuaq, fjord i Sukkertoppens (Maniitsoq) kommun, västra Grönland; 180 km lång.

sön`drig adj. ~t ORDLED: söndr-ig

divide et impera, söndra och härska! Detta uttryck är tidigast känt från tiden omkring 1600 med belägg hos två italienska författare.

Östra Indonesien, indonesiska Negara Indonesia Timur, federal stat, bildad 24 december 1946, omfattande Sulawesi, Moluckerna och Små Sundaöarna, med Makassar (nuvarande Ujung Pandang) som huvudstad.