tektonik, den gren av geologin som behandlar jordskorpans regionala, storskaliga strukturer och de processer som skapat dem.

tektoni´k subst. ~en ORDLED: tekt-on-ik-en

platt-tektonik, se plattektonik.

alpinotyp tektonik, samlingsbenämning på strukturella former hos de delar av jordskorpan som utgörs av bergskedjor och rester av sådana vilka bildats vid konvergenta plattmarginaler (se plattektonik).

plattektonik, platt-tektonik, modell för hur litosfären, det vill säga jordskorpan och det översta skiktet av jordmanteln, är uppdelad i segment, plattor, och hur dessa rör sig inbördes.

transform förkastning, tektonisk bildning utmed vilken skilda delar av jordskorpan rör sig parallellt med olika hastigheter.

sediment, sedimentär jordart, inom geologin en lös avlagring som bildats på jordytan och som innan den avsatts transporterats i vatten, luft eller is.

förkastning, brottyta eller brottzon i en bergart utefter vilken väsentlig förskjutning mellan de på ömse sidor om brottytan belägna bergartsblocken ägt rum.

berg, upphöjning av fast berg, vilken kan variera i höjd från några tiotal meter till flera tusen meter.

horst, långsträckt jordskorpeblock som står upp över omgivningen och begränsas av normala förkastningar.