till`fredsställa verb tillfredsställde tillfredsställt, pres. tillfredsställer ORDLED: till-freds--ställ-er SUBST.: tillfredsställande; tillfredsställelse

hållbar utveckling (engelska sustainable development), begrepp lanserat i Brundtlandrapporten 1987, och där definierat som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”.

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.

teknik, sammanfattande benämning på alla människans metoder att tillfredsställa sina önskningar genom att använda fysiska föremål.

ekonomi, vetenskaplig disciplin som omfattar studiet av resursers bildande, organisation och användning, det vill säga av alla de arrangemang inom vilka människor söker sin bärgning och försöker tillfredsställa sina behov.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

konsumtion, slutlig användning (förbrukning) av varor och tjänster.

Defoe, Daniel, född 1660, död 24 april 1731, brittisk författare och journalist.

till`fredsställande adj., ingen böjning ORDLED: till-freds--ställ-ande

kommunikation, överföring av information mellan människor, djur, växter eller apparater (för det senare se datakommunikation).