tillin`tetgöra verb tillintetgjorde tillintetgjort, pres. tillintetgör ORDLED: till-int-et--gjor-de SUBST.: tillintetgörande; tillintetgörelse

Hitler, Adolf, född 20 april 1889, död 30 april 1945, tysk politiker (nazist), rikskansler från 1933, statschef från 1934.

zoroastrism eller mazdaism, den äldsta kända religionsformen hos de iransktalande folken.

Ericsson, Johan (John), född 31 juli 1803, död 8 mars 1889, svensk-amerikansk uppfinnare; bror till Nils Ericson.

Schlieffen, Alfred von, 1833–1913, greve, tysk militär, generalfältmarskalk 1911.

annihilation, process varigenom en fundamental partikel (lepton eller kvark) vid kollision med sin antipartikel förintas och övergår i andra former av energi.

tillin`tetgörelse subst. ~n ORDLED: till-int-et--gör-els-en

taktik, i militära sammanhang läran om användningen av militära förband för att i strid med eller under annan motverkan från en motståndare nå en lokal framgång, t.ex. att tillintetgöra, försvaga, fördröja eller störa honom, att ta eller hålla viktig terräng, att skydda egen verksamhet eller anläggning eller bekämpa motståndarens.

Bländasägnen, en sägen om den småländska hjältinnan Blända (Blenda).

Elisabet (ryska Jelizaveta Petrovna), 1709–62, rysk kejsarinna 1741–62, dotter till Peter den store och Katarina I.