u`tföra verb utförde utfört, pres. utför ORDLED: ut--för-de SUBST.: utförande, utföring (till 3); utförsel (till 2)

rymdåldern, populär benämning på den epok som inleddes 4 oktober 1957, då uppsändningen av den första konstgjorda jordsatelliten, Sputnik (som vägde 84 kg), genomfördes i Sovjetunionen.

energi är förmågan hos ett föremål att utföra ett arbete i fysisk mening.

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.

cell, inom biologin: den minsta levande enhet, omsluten av ett cellmembran, som bygger upp organismer.

propaganda, mer eller mindre systematiskt bedriven verksamhet som syftar till att med hjälp av språk, bilder eller andra symboler påverka människors åsikter, värderingar eller handlingar i en bestämd riktning.

treenighetsläran är en lära inom kristendomen som säger att det bara finns en Gud men att Gud visar sig som tre personer, nämligen Fadern, Sonen och den heliga Anden.

njure, latin ren, pluralis renes, hos ryggradsdjur (inklusive människan) organ som utför huvuddelen av kroppens utsöndring (exkretion) av kemiska ämnen vilka lämnar kroppen med urinen.

gängbrottslighet, gängkriminalitet, brott som begås inom ramen för ett gruppsammanhang som har viss varaktighet och där brottsligheten spelar en inte obetydlig roll för gruppens identitet.

dans har definierats som rörelser till rytm och melodi, rörelser som ges en speciell form och utförs i viss tid och visst rum.