utgång, grafisk term för rad som avslutar ett textstycke och inte är helt utfylld med text.

utgång, inom elektrotekniken den anslutning eller terminal på en elektrisk eller elektronisk krets där utsignalen från kretsen finns tillgänglig.

u`tgång subst. ~en ~ar ORDLED: ut--gång-en

utgångshastighet, ballistisk term för den hastighet en projektil har då den passerar vapnets mynning, eventuellt efter korrigering för den hastighetsökning som projektilen får genom krutgasernas verkan utanför mynningen.

Vietnamkriget, väpnad konflikt 1957–75 som hade sin bakgrund i det så kallade Indokinakriget 1946–54, vilket ledde till att Vietnam blev självständigt men delades längs 17:e breddgraden i ett kommunistiskt styrt Nordvietnam under ledning av Hô Chi Minh och ett USA-orienterat Sydvietnam där Ngô Đinh Diêm 1955 blev president.

abort, innebär att en graviditet upphör eller avbryts fram till utgången av den 22:a graviditetsveckan. En abort kan vara spontan (missfall) eller framkallad.

nervcell, gangliecell, neuron, cell som skapar och förmedlar impulser i nervsystemet.

Balkankrigen, två militära konflikter på Balkanhalvön 1912–13, vilkas utgång innebar ökad spänning i området och bidrog till utlösandet av första världskriget.

u`tgångsrad subst. ~en ~er ORDLED: ut-gångs--rad-en

u`tgångsställning subst. ~en ~ar ORDLED: ut-gångs--ställ-ning-en