u`tröna verb utrönte utrönt, pres. utröner ORDLED: ut--rön-er SUBST.: utrönande

systematik, inom biologin vetenskapen om organismernas släktskapsförhållanden samt deras systematiska ordnande, i vid mening vetenskapen om de processer och mönster, såväl utvecklingshistoriska som nutida, som berör organismernas mångfald, mångformighet och släktskap.

romersk religion, den romerska statens erkända, statsstödda, offentliga gudar, prästerskap, kulter, riter och festkalender.

axiom, i dagligt tal beteckning för ett självklart sant påstående.

Wittgenstein, Ludwig, född 26 april 1889, död 29 april 1951, österrikisk-brittisk filosof, professor i Cambridge 1939–47, en av huvudgestalterna inom den s.k. analytiska filosofin, tillika en av 1900-talets mest inflytelserika och omdiskuterade filosofer.

rymdstation, bemannad rymdfarkost för långvariga forskningsuppdrag som förses med manskap och förnödenheter med hjälp av separata rymdfarkoster.

prostata, blåshalskörtel, körtel hos däggdjur av hankön vilken omsluter urinrörets översta del och ligger an mot urinblåsans undersida.

djurförsök, vetenskapligt experiment som sker med användande av djur.

Polybios (latin Polybius), född ca 200, död ca 118 f.Kr., grekisk historiker från Megalopolis i Arkadien.

gotisk skrift, benämning på den skrift som skrevs i hela det latinska europeiska kulturområdet under medeltiden ungefär från mitten av 1100-talet och framåt.