va`nemässig adj. ~t ORDLED: vane-mäss-ig

kriminell, brottslig, olaglig, straffbar.

narkotikamissbruk, narkomani, vanemässigt bruk av narkotiskt medel som medför psykiska, sociala och ofta också kroppsliga skadeverkningar.

Hume, David, född 7 maj 1711 (nya stilen), död 25 augusti 1776, skotsk filosof som gjort viktiga insatser inom kunskapsteori, moralfilosofi, politisk filosofi och religionsfilosofi.

disciplin, vetenskap(sgren), fackområde; ordning, lydnad, tukt.

kognitiv terapi, psykoterapiform etablerad under 1960-talet.

mentalitetshistoria, genre inom historieskrivningen som synliggör de mer eller mindre oartikulerade tankemönstren hos grupper av människor.

psykosomatik, synsättet att kropp och själ hänger ihop eller är ömsesidigt beroende av varandra.

habitus, disposition eller beskaffenhet som gör att någon vanemässigt förhåller sig på ett visst sätt.

självskadebeteende, att avsiktligt skada sig själv, mer eller mindre allvarligt och vanemässigt, utan att ha för avsikt att begå självmord, vanligen genom att skära, rispa, bränna, slå eller bita sig själv.