va`nställa verb vanställde vanställt, pres. vanställer ORDLED: van--ställ-er SUBST.: vanställande, vanställning

korruption, missbruk av förtroendeställning till egen vinning, främst genom tagande av mutor.

deformation, form- eller volymändring som varje kropp undergår vid mekanisk belastning.

bortbyting, byting , på fornsvenska skifting, ett barn som av övernaturliga väsen, i svensk folklore vanligtvis trollen, lämnats i stället för ett av dem rövat människobarn.

osteitis deformans, detsamma som Pagets sjukdom.

korruptel, textkritisk term för förvanskat textställe.

Sologub (egentligen Teternikov), Fjodor, 1863–1927, rysk författare.

riset, den främst nord- och finlandssvenska folkliga benämningen på rakit men också på andra, särskilt vanställande barnsjukdomar och missbildningar.

förvri´da verb förvred förvridit förvriden förvridna, pres. förvrider ORDLED: för-vrid-er SUBST.: förvridande, förvridning

förvan´ska verb ~de ~t ORDLED: för-vansk-ar SUBST.: förvanskande, förvanskning