väsen, mångtydig term som inom filosofin ofta använts i analogi med latinets essentia (ett översättningslån av grekiskans ousia) för den postulerade gemensamma natur som antas finnas i eller bakom de enskilda tingen av en viss art eller sort.

övernaturliga väsen, supranormala väsen, fantasiskapelser som återfinns i folktron i alla kulturer och utgör en väsentlig del av denna.

Väsen, folkmusikgrupp, bildad 1990 av Olov Johansson (född 1966, nyckelharpa), Roger Tallroth (född 1958, gitarr) och Mikael Marin (född 1965, viola); 1996 tillkom slagverkaren André Ferrari (född 1966).

väsensskådande, en inom Husserls fenomenologi postulerad kunskapsväg som tänks göra det möjligt att från en enskild upplevelse, ett konkret psykiskt fenomen, nå fram till en säker och allmängiltig kunskap om detta medvetandetillstånds grundläggande natur eller väsen.

1vä´sen subst., ingen böjning, neutr. ORDLED: väs-en

2vä´sen subst., plur. ~, neutr. ORDLED: väs-en

-väsen substantivisk slutled, plur. ~, neutr. ORDLED: --väs-en

religion, en kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition.

puja, pūjā, inom indiska religioner (hinduism, buddhism, jainism) term för olika vördnadsbetygelser (bland annat offer av blommor, mat, ljus och rökelse) för en gud eller ett annat övernaturligt väsen, närvarande i en kultbild eller en symbol.

fysik, ursprungligen benämningen på all naturvetenskap.