å`komma subst. ~n åkommor ORDLED: å--komm-an

allergi, egentligen ’förändrad reaktivitet’, symtom eller sjukdom som beror på en viss form av överkänslighet, nämligen sådan som beror på att immunsystemet reagerar onormalt mot ett visst (eller flera) främmande ämne ( allergen).

undernäring, tillstånd som uppkommer då kroppens behov av energi och näringsämnen inte täckts under längre tid.

bävergäll, gulaktigt sekret med stark doft som bävern kan avsöndra från speciella analkörtlar, ofta kallade gällpungar.

reumatiska sjukdomar, sammanfattande benämning på de åkommor som drabbar hållnings- och rörelseorganen med smärta och funktionsinskränkning.

läkemedel är ämnen som man använder för att bota sjukdom, för att hindra att man blir sjuk eller för att ta reda på om man har en sjukdom.

älvor, övernaturliga väsen som i svensk tradition uppträder kollektivt och tänks hålla till ute i naturen, vanligen i kullar, gravhögar, berg och skogar.

polymyalgia rheumatica arteritica, reumatisk åkomma.

fibromyalgi, fibrosit, symtomkomplex som kännetecknas av smärta i lednära muskulatur, ledsmärta utan ledsvullnad, stelhet och ökad fysisk och psykisk uttröttbarhet.

akutfasprotein, akutfasreaktant, protein i blodet som kraftigt ökar i koncentration när kroppen drabbas av en akut åkomma eller skada med starkt inslag av inflammatorisk reaktion, dvs. med feber, smärtor, ömhet m.m.