återfall, inom medicinen detsamma som recidiv.

återfall i brott, recidiv, att en person som en gång begått ett brott åter begår brottslig handling.

å`terfall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: åter--fall-et

återfallsfeber, febris recurrens, rekurrensfeber, sjukdom som orsakas av ett flertal olika arter i bakteriesläktet Borrelia.

kriminalvård, samhällets organisation för att verkställa fängelsestraff och ansvara för övervakning av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna.

avskräckningsteorin, en lära om straffets ändamål.

å`terfalla verb återföll återfallit återfallen återfallna, pres. återfaller ORDLED: åter--fall-er SUBST.: återfallande; återfall

å`terfallsfeber subst. ~n ORDLED: åter-falls--febern

brottsutveckling, statistiska uppgifter om hur antalet brott förändras över tiden samt kriminologiska resonemang kring denna utveckling.

inkapacitering, sätt att nedbringa brottsligheten genom att en individ fysiskt hindras från att begå brott genom t.ex. kirurgiska ingrepp eller elektronisk övervakning.