ö`kenväxt subst. ~en ~er ORDLED: öken--växt-en

efemär (franska éphémère, egentligen ’som lever blott en dag’, ’kortlivad’, av grekiska ephēmeros ’som varar endast en dag’, av epi ’på’ och hēmera ’dag’),  ökenväxt som vid regn gror, växer upp, blommar och sätter frö på mycket kort tid.

welwitschia, Welwitschia mirabilis, den enda arten i familjen welwitschiaväxter ( Welwitschiaceae) i divisionen Gnetophyta.

crassulacémetabolism, CAM, metaboliskt mönster hos ökenväxter och en del klippväxter med åtminstone tidvis liten tillgång till vatten.

värmeresistens, hos organismer förmåga att uthärda hög temperatur.

ljusfaktor, ljuset som miljökomponent för växter.

kompassväxt, växt som orienterar bladen i förhållande till nord–sydriktningen.

ekomorfologi, läran om växters morfologiska anpassningar till den miljö de lever i.

heliotropism, växters förmåga att följa solens gång.

uttorkning, dehydrering, förlust av en del av det vatten som landlevande organismer består av.