ört kallas växter som inte har vedartade delar.

örtug, ortig, ursprungligen en vikt, 1/3 av ett öre, samt ett räknemynt, motsvarande 8 penningar i Svealand, 16 i västra Götaland.

örtartade växter, herbider , en av de tre grupper av fanerogamer (fröväxter) som växtlighet delas in i vid bl.a. vegetationsanalys och vegetationsinventering.

örtmediciner, i allmänt språkbruk benämning på medel, huvudsakligen avsedda för egenbehandling, vilka utgörs av torkade växtdelar eller extrakt av sådana.

örtte, torkade och grovt findelade medicinalväxter avsedda för beredning av ett vattenutdrag för egenbehandling av lindriga sjukdomstillstånd.

ört´ subst. ~en ~er ORDLED: ört-en

Örtofta, f.d. församling i Eslövs kommun, Skåne (Skåne län).

örtaböcker, benämning på äldre, främst medeltida skrifter som beskriver olika växtarter med tonvikt på deras medicinska betydelse.

örtkryddor, kryddor från ett flertal örtartade växter, såsom basilika, dragon, myntor, persilja, rosmarin och salvior.

örtogräs, örtartade ogräs, oönskad vegetation som inte utgörs av gräs, halvgräs, buskar eller träd.