ö`verfalla verb överföll överfallit överfallen överfallna, pres. överfaller ORDLED: över--fall-er SUBST.: överfallande; överfall

varg, äldre ulv, Canis lupus, art i familjen hunddjur.

folkmordet på armenierna, massmord på den armeniska befolkningen i Osmanska riket, förövat av en inre krets inom det styrande ungturkiska partiet Kommittén för enhet och framsteg och dess medhjälpare 1915–17.

krig, användande av organiserat militärt våld för att nå politiska mål.

Dackefejden, ett efter ledaren Nils Dacke vanligt namn på det stora småländska upproret 1542–43.

Dacke, Nils, död 1543, småländsk bonde, ledare för det stora upproret mot Gustav Vasa 1542–43.

invasion, större (operativ) militär inmarsch på av annan stat behärskat landterritorium för genommarsch, ockupation eller införlivande med eget territorium.

sjöröveri, överfall till sjöss, utfört av sjörövare (pirater) i syfte att bemäktiga sig fartyg, last eller personer.

Tojo, Hideki, japanska Tōjō Hideki, 1884–1948, japansk militär (general 1940), politiker, premiärminister 1941–44, samtidigt inrikesminister och krigsminister (från 1940).

snapphanar var danskar som slogs mot svenskarna i de dansk-svenska krigen under 1600-talet.