ö`verge äv. ö`vergiva verb övergav, övergett el. övergivit, övergiven övergivna, pres. överger äv. övergiver ORDLED: över--giv-it SUBST.: övergivande

buddhism, en ursprungligen indisk religion som har buddhan Shakyamuni (Siddhartha Gautama, ofta kallad Buddha) som en av sina grundare och som förebild; det centrala i dess lära är att man genom att överge världen kan nå fram till befrielse från lidandet (dvs. lidandet i återfödelsernas kretslopp).

socialism, benämning på såväl en uppsättning politiska ideal som rörelser eller partier som arbetar för att förverkliga dessa ideal.

assimilation, assimilering, process genom vilken en minoritet, t.ex. en invandrargrupp i det svenska samhället, helt överger sin egen kultur, så att ursprungliga kulturskillnader försvinner.

integration kallas processen när något förenas med något annat.

vetenskap, organiserad kunskap; som verksamhet ett systematiskt och metodiskt inhämtande av kunskap inom ett visst område.

helig ko, något som inte får överges eller offras.

kärlek beskrivs av de flesta människor som en varm och intensiv känsla av ömhet, omtänksamhet och känslomässig närhet som kan, men inte behöver, vara förknippad med sexuell åtrå.

revolutionskrigen, sammanfattande benämning på de krig som Frankrike (och med Frankrike förbundna stater) förde mot skilda koalitioner 1792–1815, dvs. under franska revolutionen och Napoléon Bonaparte (från 1804 Napoleon I), de senare krigen även kallade Napoleonkrigen; jämför ruta koalitionskrigen.

kausalitet, orsakssamband.