ö`verräcka verb överräckte överräckt, pres. överräcker ORDLED: över--räck-er SUBST.: överräckande, överräckning

trolovning, ursprungligen en rättsligt giltig överenskommelse om äktenskap mellan en man och en kvinna och deras släkter.

investiturstriden, konflikt mellan påve och kejsare om kyrkliga ämbetstillsättningar.

Amarna, Tell el-Amarna, fornegyptisk stad i Mellanegypten ca 60 km norr om Asyut.

skänklåt, spelmanslåt som framfördes vid danser för att samla in pengar åt spelmännen eller vid bröllop när gåvorna till brudparet skulle överräckas.

ottonsk konst och arkitektur, konst och arkitektur i det tysk-romerska riket under tiden 919–1056.

stadens nyckel, nyckeln till stadsporten, som omhänderhades av en särskild ämbetsman (nyckelbärare).

presentationspapper, värdepapper som måste visas upp för en gäldenär för att denne ska vara pliktig att fullgöra en viss skyldighet, t.ex. att betala ett överenskommet belopp.

bröllopsmusik. Till ett bröllop på landsbygden hörde under 1800-talet ett musikaliskt ceremoniel, varav rester återstår i nutida bröllopsseder.

chevaleres´k adj. ~t ORDLED: chevaler-esk