inversion, ordning mellan subjekt och finit verb som avviker från den normala (också: ”omvänd ordföljd”).

inversion, skikt i atmosfären där temperaturen ökar med höjden.

inversion, reaktionstyp vid vilken konfigurationen vid en atom (inversionscentrum), vanligen en kolatom, ändras till den motsatta.

inversion, omkastning 180° av läget för ett kromosomsegment.

inversion, musikterm som innebär att de enskilda intervallen i en intervallföljd (tema, melodi, tolvtonserie) byter riktning i höjdled.

inversion, i matematiken en avbildning av typen x↦−x (inversion i en punkt, i detta fall origo) eller x↦x/|x| ² (inversion i en sfär eller cirkel, i detta fall enhetssfären).

inversion, förhållandet att yngre lager överlagras av äldre i en sekvens sedimentära bergarter.

inversion, bestämning av parametrar hos en antagen geologisk struktur ur mätvärden, t.ex. magnetiskt fält, utan att en approximativ modell successivt byggs upp.

inversionscentrum, atom (vanligen en kolatom) som utgör symmetricentrum vid den kemiska reaktionstyp som kallas inversion.

inversionsvridaxel, inversionsaxel , rotoinversionsaxel, symmetrielement som kombinerar vridning runt en linje med inversion genom en punkt på linjen.