solur, tidgivare där solen eller skuggan som kastas från ett föremål i solen utvisar tiden på dagen.
De äldsta flyttbara soluren bestod av en skiva av trä, sten eller metall, med en skuggkastare (grekiska gnō´mōn) vinkelrätt däremot, alltså en enkel typ av horisontalur. Under hellenistisk tid (ca 300 f.Kr.) fick soluren en halvsfärisk urgröpning (grekiska ska´phē) med en lodrät skuggkastare i mitten. Skuggan från ... (64 av 433 ord)
