Nationalencyklopedin är ett uppslagsverk på vetenskaplig grund. En del i det vetenskapliga angreppssättet är att noga redovisa hur och varför man valt att skriva på ett visst sätt. Uppgifter som förekommer i de redaktionella upplysningarna är bl.a. hur translittereringen är gjord och vilka förkortningar som används. Ambitionen är att göra texten i NE så tydlig som möjligt.
Innehåll:
- Translitterering
- Uttal
- Teckenförklaring
- Etymologier
- Förkortningar
- Signaturer
- Boktitlar
- Personuppgifter
1. Translitterering
Språk som använder andra alfabet än det latinska har translittererats. Det främmande språkets bokstäver har ersatts med latinska motsvarigheter.
Att det inte finns någon internationell överenskommen translitterering är beklagligt, men naturligt, eftersom olika språk ju också uttalar de latinska bokstäverna olika. Det faktum att många främmande alfabet, t.ex. det ryska, har fler tecken än det latinska leder till ytterligare problem för all translitterering.
Huvudprincipen för Nationalencyklopedin är att använda den translitterering som nuförtiden är vanligast i svenska tidningar och svenska böcker. Emellertid är det svenska bruket ofta vacklande och inkonsekvent, medan Nationalencyklopedin syftar till en konsekvent translitterering. Dock kan övriga brukliga stavningar av namn tas med som uppslagsord, i så fall med hänvisning till huvudalternativet, under vilket artikeln själv står. Vilka translittereringar Nationalencyklopedin använder för varje enskilt språk framgår i stort av artiklarna om vart och ett av dessa språk. Där återfinns i regel en tabell över språkets alfabet, i vilken Nationalencyklopedins translitterering av bokstavstecknen också anges.
Allmänt gäller följande:
- för kinesiska används pinyin
- för ryska används Svenska språknämndens rekommendationer, med de senare modifikationer som innebär att kh bytts ut mot ch, och att z och zj används för tonande s och sj
- för övriga språk används samma translitterering som den i Encyclopaedia Britannica (15:e upplagan), med smärre avvikelser som framgår av de alfabetstabeller som finns till vissa språkartiklar.
Diakritiska tecken har i görligaste mån undvikits i translittereringen. De används dock i två fall, nämligen 1) i specialartiklar om språket i fråga, och 2) i början av en artikel där en strikt translitterering av uppslagsordets stavning görs. I den löpande artikeltexten försvinner däremot de diakritiska tecknen. Den alfabetiska teckenföljden förändras dock inte härigenom.
I fråga om grekiska namn ges en sådan strikt translitterering dels därför att den vedertagna svenska stavningen av namnet ofta är en annan, dels därför att den ofta avvikande grekiska betoningen därigenom kan anges.
2. Uttal
Syftet med uttalsangivelserna är att för varje uppslagsord som kan tänkas bereda en svenskspråkig användare av Nationalencyklopedin svårigheter tillhandahålla i första hand en uttalsvariant. Denna har valts så att den ur svenskt perspektiv ska vara så gångbar som möjligt med hänsyn till den geografiska, sociala och åldersmässiga uttalsvariation som förekommer.
De ord – även lånord och ord på engelska – vilkas uttal förutsätts bekanta förses inte med uttalsangivelse; detsamma gäller sådana utländska ord som följer svenska uttalsregler.
Om enbart betoningen antas kunna innebära problem ges betoningsmarkering (se nedan) i själva uppslagsordet; om uttalet även i övrigt kan förmodas vara problematiskt ges fonetisk transkription (se nedan) inom hakparentes. Allt efter behov transkriberas hela uppslagsordet eller del därav. Där så är aktuellt ges betoningsmarkering i den fonetiska transkriptionen. När hela uppslagsordet transkriberas anges betoningen endast i hakparentesen. I de fall där tydligheten kräver att det språkliga ursprunget hos ett visst uttal anges görs detta omedelbart före den fonetiska transkriptionen, alltså inom hakparentesen.
Den använda transkriptionen är en s.k. grov fonetisk transkription, där en mångfald språks uttal återges med hjälp av en relativt begränsad teckenuppsättning. Ett och samma tecken kan följaktligen representera något olika uttal i olika språk. Teckenförklaringens exempelord belyser spännvidden hos respektive tecken.
De fonetiska tecknen är hämtade ur det internationella fonetiska alfabetet, The International Phonetic Alphabet (IPA). Systemet för angivande av betoning, såväl inom hakparenteserna som i uppslagsorden, ansluter sig emellertid till äldre svensk tradition och innebär att betoning markeras med tecknet ´ omedelbart efter vokalen i den stavelse som uppbär huvudtrycket, oavsett längden hos denna vokal. I vissa sammansättningar anges även s.k. starkt bitryck. Markeringen är densamma som för huvudtryck.
Teckenförklaring
´ anger betoning, se ovan. Exempel: Hanebe´rg, gravidite´tstoxiko´s, Paris [franskt uttal pari´], Zürich [tsy:´riç], Schneider [ʃnai´dɐ].
Vissa språk, t.ex. japanska, saknar betoning i svensk mening. Uppslagsord som tillhör sådana språk transkriberas fonetiskt i sin helhet utan att betoning anges, såvida inte ett vedertaget försvenskat uttal existerar.
: efter tecken anger att ljudet i fråga är långt. Exempel: Wien [vi:n], Molière [mɔljɛ:´r], Kokkola [kɔ´k:ɔla].
I exemplen nedan tas inte hänsyn till ljudens längd utan enbart till deras kvalitet.
Vokaler
| [a] | svenska katt, franska quatre, tyska Vater, finska Lahti |
|---|---|
| [ɑ] | svenska mat, norska mann, engelska father |
| [ɐ] | engelska but, tyska Mutter, ryska Onega |
| [æ] | svenska herre, engelska cat |
| [e] | svenska lek, engelska bed, franska aimé |
| [ɛ] | svenska nät, lätt, franska père |
| [ə] | svenska pojke, engelska London, girl |
| [i] | svenska tid, sill, engelska tea, bit, franska dire |
| [ɨ] | ryska Rybinsk, polska Ryszard, kinesiska Sichuan |
| [o] | svenska båt, franska eau |
| [ɔ] | svenska åtta, engelska all, pot, franska port |
| [ɵ] | svenska hund |
| [ø] | svenska öga, franska peu, tyska schön |
| [œ] | svenska öra, höst, franska peur |
| [u] | svenska ko, ost, engelska roof, book |
| [ʉ] | svenska hus, norska hund |
| [y] | svenska kyla, hylla, franska pur, tyska fünf |
Diftonger transkriberas med tecknet för det minst framträdande elementet upphöjt och med mindre grad. Exempel: engelska five pounds [faiv paundz].
~ över tecken för vokal anger att denna uttalas nasalt. Exempel: franska un bon vin blanc [œ̃bõ´vɛ̃blɑ̃].
Konsonanter
| [b] | svenska bo |
|---|---|
| [β] | spanska saber, portugisiska Lisboa |
| [ç] | svenska kär, danska sjæl, tyska ich |
| [d] | svenska då, engelska day |
| [ð] | engelska there, spanska nada, portugisiska fado, danska gade |
| [f] | svenska få, nederländska van |
| [g] | svenska gå |
| [ɣ] | spanska pagar, portugisiska Lagos |
| [h] | svenska ha, engelska have, tyska haben |
| [j] | svenska ja, engelska yes |
| [k] | svenska ko, sko, franska coup |
| [l] | svenska le, engelska lie |
| [m] | svenska må |
| [n] | svenska nå, engelska now |
| [ŋ] | svenska ung |
| [p] | svenska på, spå, franska peau |
| [q] | arabiska Qatar |
| [r] | svenska rå, engelska red, franska rue, tyska rot |
| [s] | svenska så, engelska see, franska si, spanska sí |
| [ʃ] | svenska sju, engelska she, franska cher |
| [t] | svenska tå, stå, engelska tea, franska tout |
| [θ] | engelska think, spanska hacer |
| [ɥ] | franska lui |
| [v] | svenska vi |
| [w] | engelska we, franska oui |
| [x] | tyska Bach, spanska jabón |
| [z] | engelska rose, franska rose |
| [ʒ] | engelska pleasure, franska jouer |
| [ʔ] | s.k. stämbandsklusil eller hård vokalansats: det konsonantiska ljud som föregår vokalen i tyska Arm. |
h efter tecken för konsonant anger att denna är starkt aspirerad, dvs. avslutas med ett [h]-liknande utblåsningsljud, som t i svenska tall, fastän kraftigare.
j efter tecken för konsonant anger att denna är palataliserad, dvs. uttalas med tungryggen i [j]-läge. Exempel: franska ligne [linj], spanska señor [senjɔ´r], paella [paɛ´lja], portugisiska vinho [vi´nju], velho [vɐ´lju], italienska Bologna [bolo´nj:a], figlio [fi´lj:o].
Latin och klassisk grekiska. I regel ges endast betoningsmarkering. Detta görs även i alternativformer, alternativnamn och ursprungsord i etymologisk parentes. I vetenskapliga benämningar uttalas enligt svensk praxis ph som [f], ch i regel som [k], ae och oe i regel som [e] samt ändelsen -aceae som [ɑ:sə].
Engelska. För uppslagsord som direkt hänför sig till USA och Canada återges det uttal som är förhärskande i dessa länder, för engelska uppslagsord i övrigt brittiskt uttal.
Spanska och portugisiska. På motsvarande sätt som för engelska tillämpas principen att för uppslagsord med anknytning till Latinamerika återges det lokala uttalet; i övriga fall tillämpas europeisk (kastiljansk) spanska respektive europeisk portugisiska.
Etymologier
Inom den etymologiska parentesen lämnas uppgifter om ordets språkliga ursprung. De angivna ursprungsorden kursiveras, medan betydelseuppgifter om dem placeras inom enkla anföringstecken. Har ursprungsordet samma betydelse som uppslagsordet, men en avvikande form, anges som regel endast formen. Det omvända sker när formen är densamma men betydelsen olika. I regel hänvisas till gängse uppslagsformer i respektive långivande språk. Sålunda återges grekiska och latinska verb i formen första person singularis presens indikativ. De översätts dock med svensk infinitivform.
* före ett språkligt uttryck anger att det är konstruerat, inte belagt.
Förkortningar
I Nationalencyklopedin förekommer de förkortningar som listas nedan (gäller även böjningsformer, bestämd form eller flertal).
Ett uppslagsord som är ett namn förkortas och ersätts då av första bokstaven. Gängse förkortningar för akademiska titlar, månadernas namn och Bibelns böcker används.
Orden Sankt och Sankta, liksom deras motsvarigheter i främmande språk, skrivs normalt oförkortade. I vissa fall, framför allt i geografiska namn, är dock förkortade former vedertagna.
| bl.a. | bland annat, bland andra |
|---|---|
| ca | cirka |
| d. | död (i personartikelsingresser) |
| dvs. | det vill säga |
| d.y. | den yngre (i personnamn) |
| d.ä. | den äldre (i personnamn) |
| e.d. | eller dylikt |
| eg. | egentligen (framför alternativnamn o.d.) |
| e.Kr. | efter Kristus |
| e.o. | extraordinarie |
| etc. | etcetera |
| ev. | eventuellt |
| ex. | exemplar (i upplageuppgifter) |
| exkl. | exklusive |
| f. | född (i personartikelsingresser) |
| f.d. | före detta |
| f.Kr. | före Kristus |
| f.n. | för närvarande |
| fr.h. | från höger (i bildtexter) |
| fr.o.m. | från och med |
| fr.av. | från vänster (i bildtexter) |
| f.ö. | för övrigt |
| inkl. | inklusive |
| inv. | invånare (i folkmängdsuppgifter i artiklarom orter, områden etc.) |
| i st.f. | i stället för |
| jfr | jämför (i hänvisningar) |
| jr | junior (i personnamn) |
| kap. | kapitel |
| kl. | klockan |
| kr. | krona, kronor |
| Kr.f. | Kristi födelse (som tidsangivelse; jfre.Kr. och f.Kr.) |
| Kungl. | Kunglig, Kungligt, Kungliga |
| Kungl. Maj:t | Kunglig Majestät |
| Litt. | Litteratur (ingående rubrik i litteraturanvisning) |
| max. | maximum |
| m.fl. | med flera |
| milj. | miljon(er) |
| min. | minimum |
| m.m. | med mera |
| N.N. | nomen nescio (namnet okänt) |
| nuv. | nuvarande |
| o.d. | och dylikt |
| orig. | originaltitel |
| osv. | och så vidare |
| p.g.a. | på grund av |
| plur. | pluralis (i artikelingresser) |
| resp. | respektive |
| sing. | singularis (i artikelingresser) |
| s.k. | så kallad, så kallat, så kallade |
| SOU | Statens offentliga utredningar |
| sr | senior (i personnamn) |
| st. | stycken |
| Sv.Ps. | Svenska Psalmboken (vid angivande av psalmer) |
| t.ex. | till exempel |
| tf. | tillförordnad |
| t.h. | till höger (i bildtexter) |
| t.o.m. | till och med |
| t.v. | till vänster (i bildtexter) |
| u.h. | under havsytans nivå (i höjduppgifter) |
| uppl. | upplaga (i litteraturanvisningar) |
| utg. | utgiven; utgivare (i litteraturanvisningar) |
| utst.kat. | utställningskatalog (i litteraturanvisningar) |
| VD | verkställande direktör |
| vol. | volym(er) (i litteraturanvisningar ochandra bibliografiska uppgifter) |
| ö.h. | över havsytans nivå (i höjduppgifter) |
| övers. | översättning (i litteraturanvisningar ochandra bibliografiska uppgifter) |
Förkortningar i företagsnamn
Svenska former
| AB | Aktiebolag |
|---|---|
| Co. | Kompani |
| Ek.för. | Ekonomisk förening |
| HB | Handelsbolag |
| KB | Kommanditbolag |
| u.p.a. | utan personligt ansvar |
Utländska former
| Ab | finlandssvenska |
|---|---|
| AG | tyska |
| A/S | danska, norska |
| B.V. | nederländska |
| Co. | amerikansk engelska, engelska |
| Corp. | amerikansk engelska, engelska |
| G.m.b.H. | tyska (även G.m.b.H. & Co.) |
| Inc. | amerikansk engelska, engelska |
| Ltd. | amerikansk engelska, engelska |
| N.V. | nederländska |
| Oy | finska |
| PLC | (även plc, p.l.c.) engelska |
| S.A. | franska, spanska, portugisiska, italienska |
| S.A.R.L. | franska |
| S.p.A. | italienska |
| VEB | tyska |
(Vissa av ovanstående förkortningar i företagsnamn kan också skrivas utan punkt.)
Förkortningar och tecken i biologiska artiklar
| f. | forma, dvs. form |
|---|---|
| sp. | species, dvs. art |
| ssp. | subspecies, dvs. underart |
| syn. | synonym, binamn |
| var. | varietas, dvs. varietet |
| 2 | (art)hybrid |
| + | (art)chimär |
Vetenskapliga släktnamn förkortas med versal och punkt om de upprepas i en text.
Förkortningar för språktillhörighet
| am.engelska | amerikansk engelska |
|---|---|
| arab. | arabiska |
| bulg. | bulgariska |
| da. | danska |
| dial. | dialekt(al) |
| egypt. | egyptiska |
| eng. | engelska |
| estn. | estniska |
| fi. | finska |
| fr. | franska |
| germ. | germanska |
| got. | gotiska |
| grek. | (forn)grekiska |
| hebr. | hebreiska |
| högty. | högtyska |
| isl. | isländska |
| ital. | italienska |
| jap. | japanska |
| kelt. | keltiska |
| kin. | kinesiska |
| lat. | latin |
| lett. | lettiska |
| lågty. | lågtyska |
| ned. | nederländska |
| no. | norska |
| nord. | nordiska |
| nysv. | nysvenska |
| pers. | persiska |
| po. | polska |
| por. | portugisiska |
| rum. | rumänska |
| ry. | ryska |
| slav. | slaviska |
| sp. | spanska |
| sv. | svenska |
| tjeck. | tjeckiska |
| turk. | turkiska |
| ty. | tyska |
I förekommande fall kan förkortningar föregås av element som forn- (t.ex. fornisl.), medel- (medelhögtyska), medeltids- (medeltidslat.), ny- (nysvenska), sen- (senlat.), ur- (urnord.).
Förkortningar för väderstreck och geografiska koordinater
| n. | norr(a) |
|---|---|
| n.v. | nordväst(ra) |
| n.ö. | nordöst(ra) |
| s. | söder, södra |
| s.v. | sydväst(ra) |
| s.ö. | sydöst(ra) |
| v. | väster, västra |
| ö. | öster, östra |
Vid angivande av geografiska koordinater används följande förkortningar:
| n.br. | nordlig bredd |
|---|---|
| v.l. | västlig längd |
| s.br. | sydlig bredd |
| ö.l. | östlig längd |
Förkortningar av mått- och viktenheter
De flesta måttenheter som används i Nationalencyklopedin kan kortare anges med en beteckning, t.ex. m för meter, dl för deciliter och kWh för kilowattimme.
Följande beteckningar för måttenheter och deras prefix kan förekomma i Nationalencyklopedin utan särskild förklaring.
Enheter
| A | ampere |
|---|---|
| a | ar = 100 m2 |
| B | bel |
| Bq | becquerel |
| C | coulomb |
| °C | grad(er) Celsius |
| cd | candela |
| d | dygn |
| Da | dalton |
| eV | elektronvolt |
| F | farad |
| g | gram |
| h | timme |
| H | henry |
| Hz | hertz |
| J | joule |
| K | kelvin |
| lm | lumen |
| lx | lux |
| m | meter |
| m2 | kvadratmeter |
| m3 | kubikmeter |
| min | minut (för tid) |
| N | newton |
| Pa | pascal |
| r | varv |
| rad | radian |
| s | sekund (för tid) |
| sr | steradian |
| t | ton |
| T | tesla |
| V | volt |
| W | watt |
| Å | ångström |
| N | ohm |
| ° | grad (för vinkel) |
| ' | minut (för vinkel) |
| " | sekund (för vinkel) |
| % | procent (0,01) |
| U | promille (0,001) |
Enhetsprefix
| Y | yotta (1024) |
|---|---|
| Z | zetta (1021) |
| E | exa (1018) |
| P | peta (1015) |
| T | tera (1012) |
| G | giga (109) |
| M | mega (106) |
| k | kilo (103 = 1 000) |
| h | hekto (102 = 100) |
| d | deci (10-1 = 0,1) |
| c | centi (10-2= 0,01) |
| m | milli (10-3 = 0,001) |
| µ | mikro (10-6) |
| n | nano (10-9) |
| p | piko (10-12) |
| f | femto (10-15) |
| a | atto (10-18) |
| z | zepto (10-21) |
| y | yokto (10-24) |
Signaturer
Samtliga artiklar med 1 500 tecken eller mer är signerade. P.g.a. speciellt artikelinnehåll är i undantagsfall kortare artiklar signerade. I längre artiklar som är uppdelade i flera kortare avsnitt och där någon författare skrivit sammanlagt minst 1 500 tecken har samtliga avsnitt oavsett längd signerats. I de fall avsnitt i sådana artiklar ej har signatur betyder det att nästkommande signatur även gäller detta avsnitt.
Osignerade artiklar med 1 500 tecken eller mer består av kortare avsnitt av flera författare.
Boktitlar
Då ett litterärt verk nämns i artikeln om dess författare anges alltid originalets titel och utgivningsår. Titeln skrivs normalt med kursiv stil. För utländska verk i svensk översättning ges dessutom den svenska översättningstiteln omgiven av vanliga anföringstecken (") och med rak stil. Om verket inte översatts till svenska ges en ordagrann översättning av titeln omgiven av enkla anföringstecken ('). För utländska verk vilkas originaltitlar är uppenbara (t.ex. lättolkad danska eller norska) eller identiskt lika med svensk översättningstitel ges ingen svensk titel.
För verk på språk med ickelatinskt alfabet ges endast svensk översättningstitel (kursiv och utan några anföringstecken) och originalets utgivningsår. Om verket ej översatts anges detta; titeln återges då i ordagrann översättning.
Personuppgifter
Personer som omnämns i en artikel anges på olika sätt beroende på om personen har egen artikel i Nationalencyklopedin eller inte. En person med egen artikel anges normalt enbart med namnet; hänvisningsmarkering tillämpas inte. För personer som inte har egen artikel anges i möjligaste mån nationalitet, yrke och levnadsår.
I biografiska artiklar anges den biograferades nära släktskap med andra personer, dock endast sådana som själva har artikel i Nationalencyklopedin. En person kan sålunda ha varit gift fler gånger än vad som framgår av artikeln.
