av Arne Järtelius, nyhetsredaktör
Vadå för mässa? Det är ju evigt länge sedan vi i det här landet firade mässa med anledning av helgonet Valborg. Trots det fortsätter den sista dagen i april att kallas för valborgsmässoaftonen. Vad vi nu i bästa fall mässar är mössan, studentmössan, som denna dag på många håll kommer på till takterna av mer eller mindre skönt framförda sånger tillägnade en viss Maj.
Vadå för demonstrationer? Räcker det inte att vi röstar vart fjärde år (EU-valet för många att förglömma)!? Låt den som så vill demonstrera sin solidaritet i valfri riktning, men för majoriteten är det bara en röd dag (den enda utan religiös anknytning för övrigt) i den meningen att den är arbetsfri.
 |
| MARTINA ERIKSSON/NATIONALENCYKLOPEDIN |
| "Upp till kamp emot kvalen, sista..." |
Hedenhössed
Från att ursprungligen ha tillägnats två män – apostlarna Filippus och Jakob för övrigt – förvandlades första maj under senmedeltiden till en helgondag till minne av en kvinna, S:ta Valborg. Enligt legenden ska hon ha varit en engelsk kungadotter. Hon kom till Tyskland 748 där hennes bror Wunnibald grundat klostret Heidenheim. På klostret blev Valborg en from abbedissa tills hon dog 25 februari någon gång kring 780. Det är därför som hennes namnsdag i katolska länder firas den dagen. I den katolska helgonkalendern tilldelades hon (St. Walburga) emellertid första maj. Hennes namnsdag är också första maj i Sverige, Norge och Finland. I Sverige var det inte förrän 1901 som Valborg fördes in i almanackan.
Det enda kvarvarande kristna bidraget till dagens valborgsfirande är således namnet. I övrigt finns inga inslag av kristna seder och bruk. I stället har sedan länge valborgsmässoaftonen varit ett sätt att fira sommarhalvårets inträde. Valborgdagen inledde det administrativa året och många städer i Danmark och Sverige bekostade denna dag en fest med förplägnad och skådespel.
Valborgsmässofirandet tros ha sina rötter i Tyskland med den Walpurgisnacht som firades 30 april. Walpurgisnacht var den dag då häxorna flög till djävulen, enligt gammal tysk folktro. Det var för att skrämma häxorna som tände man eldar. Seden att tända eldar importerades först till trakterna kring Uppsala. Carl von Linné skrev 1749 när han passerade gränsen mellan Uppland och Västmanland: "Eldar sågos på många ställen lysande långt ifrån vägen: ty lantmannen har för sed allt ifrån hedenhös att natten före valborgsmässodagen upptända eldar på marken."
Det förmodligen första belägget för eldar på valborg är från Sko socken i Uppland 1711 även om seden förmodligen är betydligt äldre men då begränsad till Uppland. Det var först under 18- och 1900-talen som seden spred sig till närliggande landskap. Eldarna kan ges ett religiöst motiv men förmodligen är praktiska förklaringar minst lika viktiga. Särskilt i Sverige då våren traditionellt ansågs vara kommen. Första maj var nämligen den dag som bönderna släppte ut sin boskap och de var därför tvungna att skydda dem från vilddjur. Genom att tända eldar och föra oväsen hoppades man på så vis hålla boskapen fredad från vilddjur.
I våra dagar är valborgsmässoaftonen den sista dagen på året då man utan tillstånd får elda utomhus. Fortfarande brinner kommunalt anordnade valborgsmässoeldar på de flesta håll i landet, men de privata eldar som brinner lite här och var med tillhörande korvgrillning är i dag minst lika viktiga denna dag.
Majgrevligt
Vid slutet av 1400-talet och början av 1500-talet framträdde på många platser en majgreve som ett led i majfirandet. Rollen som majgreve ansågs vara mycket viktig och valet av en sådan kunde inte överlåtas åt slumpen. Det var majgrevens skyldighet att bekosta det gemensamma dryckeslaget och det var därför viktigt att han hade tillräckligt med pengar för att betala det. I skolorna valdes söner till adelsmän och rika borgare till majgrevar. Från senare delen av 1500-talet finns enligt Bringéus (Årets festdagar, 1999) exempel på att majgreven fick en kvinnlig partner, en majgrevinna.
1939 blev första maj en allmän helgdag i Sverige. Dessförinnan hade först studenterna och efter dem arbetarna gjort dagen till sin. I Uppsala samlades studenterna till majfest på sina nationer och en bit in på 1840-talet blev det även ett nöje för borgerskapet. 1849 kom första majfirandet till Lund och det blev en föregångare till det karnevalståg som i vår egen tid drar igenom staden vart fjärde år (senast 2006).
Det var på amerikanskt initiativ som första maj blev den internationella arbetardagen (någon helgdag blev det emellertid aldrig i USA). År 1891 hölls den allra första första majdemonstrationen i Stockholm och den samlade 20 000 personer under fanorna och till de klingande spelen i ett tåg som slutade på Gärdet.
En annan majsed att notera är försäljningen av majblommor. De försäljs av barn och överskottet går till mindre bemedlade barns uppehälle och rekreation. Majblommeförsäljningen har över 100 år på kragen.
