svensk–norska unionen, officiellt Sverige–Norge eller Sverige och Norge, den statsrättsliga föreningen mellan kungarikena Sverige och Norge 1814–1905. Unionen framgick ur en serie förhandlingar som hade sin utgångspunkt i Kielfreden 14 januari 1814 och stadfästes genom den s.k. riksakten 1815. Unionsuppgörelsen hade karaktären av en kompromiss mellan Sveriges på fredsbestämmelserna grundade anspråk på Norge och norrmännens självständighetssträvanden sådana de kommit till uttryck i Eidsvollsgrundlagen av 17 maj 1814. Enligt riksakten skulle Norge vara förenat med Sverige i en union, inte som en erövrad provins utan som ett ... (88 av 588 ord)







