Tho´mas av Aquino [akvi:´-], född ca 1225, död 7 mars 1274, italiensk teolog och filosof, den katolska medeltidens störste, helgon, senare kallad doctor communis eller angelicus, den "gemensamme" eller "änglalike" läraren. Efter studier vid universitetet i Neapel, där han lärt känna Aristoteles filosofi, anslöt Thomas av Aquino sig till den unga Dominikanorden och blev en av Albertus Magnus studenter. År 1256 blev han (tillsammans med Bonaventura) teologiprofessor i Paris, där hans första teologiska skrifter tillkom, främst kommentaren till Petrus Lombardus "Sententiarum libri quattor" ('Fyra sentensböcker'). Han uppehöll sig från 1261 vid den påvliga kurian i Orvieto och Viterbo och ... (100 av 1141 ord)







