Tibet

Tibe´t, kinesiska Xizang, autonomt område i västra Kina; 1,2 miljoner km², 2,9 miljoner invånare. Större delen av Tibet utgörs av en högplatå, Tibetanska högplatån, 4 000–5 000 m ö.h. Befolkningen är etniskt homogen; om man bortser från de kineser som sedan 1949 genom den kinesiska regeringens försorg har bosatt sig i Tibet utgörs befolkningen nästan uteslutande av tibetaner. Det finns tre religioner: buddhism, bon (el. bönreligion) och islam. Dominerande är buddhismen med Dalai lama som överhuvud. Näringslivet har fortfarande en mycket stark tonvikt på jordbruk och boskapsskötsel. Av klimatskäl finns jordbruk bara i dalarna i söder, där konstbevattning blir allt vanligare. Huvudstad är Lhasa.

Tibet

Historia

Området hade kontakt med förhistoriska kulturer i Centralasien och Kina, och även om samhället till stor del förblev nomadiskt långt in i historisk tid utvecklades jordbruk under andra årtusendet f.Kr.

Den skrivna historien börjar med kungarna av Yarlungdynastin (ca 600–842), som skapade ett omfångsrikt välde. Tibetansk buddhism (tidigare kallad lamaism) trängde från 600-talet in vid sidan av den äldre religionen bon. Från 1000-talet splittrades Tibet mellan familjestyrda klosternätverk. Fejderna mellan rivaliserande buddhistiska sekter slutade med att Gelugskolan och dess ledare Dalai lama tog makten över största delen av Tibet på 1600-talet med Lhasa som huvudstad. Manchuregimen i Kina gjorde 1720 Tibet till protektorat, men Tibet behöll sin egen administration.

Efter kejsardömets störtande 1912 fördrevs de kinesiska trupperna av tibetanerna. I Simlakonventionen 1914 föreslogs Tibet få autonomi under brittiskt beskydd men under Kinas överhöghet, och den trettonde Dalai lama skulle fungera som statschef. Fram till 1950 var Tibet i praktiken en separat, teokratiskt styrd stat.

År 1950 erövrade de kinesiska kommunisterna Tibet. En viss autonomi utlovades, och den fjortonde Dalai lama, Tenzing Gyatso, satt kvar som formell ledare. Efter en misslyckad revolt 1956–59 flydde han till Indien. Nu följde en hårdhänt moderniseringspolitik, varvid buddhistkyrkan krossades. Under kulturrevolutionen 1966–70 åstadkoms stor förstörelse.

Efter 1980 följde en viss liberalisering. Rätten att utöva religion, driva handel och inneha privat egendom garanterades. Kinesiska myndigheter har framhållit ekonomiska satsningar i Tibet. Ännu finns dock ett utbrett missnöje med den kinesiska regimen och invandringen av kineser, vilket har tagit sig uttryck i upprepade oroligheter, t.ex. 1987 och 2008. Att det inte har varit fråga om någon omfattande liberalisering framgick också 1998, då tre munkar och fem nunnor dog i kinesiskt häkte. De hade arresterats för att offentligt ha krävt tibetanskt självstyre och Dalai lamas återkomst till Tibet. Dalai lama är fortfarande en viktig och vördad symbol för tibetanerna.

Innehåll

Dela med dig

Relaterade artiklar

Relaterade ämnen