baʹrium (av baryt, mineral i vilket grundämnet upptäcktes, jämför grekiska baryʹs

(11 av 30 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst och framställning

Barium är mycket reaktivt och förekommer inte fritt i naturen. Det är relativt vanligt i jordskorpan (ca 390 g

(19 av 126 ord)

Egenskaper och användning

Stabila isotoper med masstalen 130, 132, 134, 135, 136, 137 och 138 förekommer i naturen. Av dessa är 138Ba vanligast (71,7 %).

Barium är en mjuk silvervit metall, som kristalliserar i rymdcentrerat

(32 av 228 ord)

Föreningar

Bariumsulfat, BaSO4, som mineral baryt, är den viktigaste bariumföreningen. Det är ett vitt, fast ämne med hög densitet, 4,48 g/cm3. Det sönderfaller vid upphettning till 1 100–1 500 °C i bariumoxid, svaveldioxid och syrgas och reduceras av kol till bariumsulfid. Lösligheten i vatten är endast ca 0,0003

(47 av 321 ord)

Historia

Svenska kemister gjorde tidiga upptäckter; Carl Wilhelm Scheele identifierade 1774 bariumoxid som en särskild ”jordart”, som han kallade terra ponderosa på grund av dess

(24 av 170 ord)

Medverkande

  • Lars Ivar Elding
  • NE-redaktionen (uppdatering)
Källangivelse
Nationalencyklopedin, barium. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/barium