arbetardiktning, begrepp som främst innefattar litteratur vars författare vuxit upp under proletära förhållanden och själva kroppsarbetat. Den klassiska arbetarlitteraturen skrevs av diktare som i stort sett var autodidakter (självlärda). Deras verk färgades av arbetarklassens erfarenheter och livssyn och av arbetarrörelsens politiska och sociala värderingar. Proletärdiktning har i regel använts som en synonym till arbetardiktning. En beteckning som ej utsäger något om författarens ursprung och ideologiska hållning är arbetarskildring.

Vilken publik arbetarlitteraturen riktar sig till är en nyckelfråga. Litterärt och idémässigt

(80 av 915 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Lars Furuland

Litteraturanvisning

Specialnummer av tidskrifter:Arbetarhistoria, nr 29–30 1984; BLM nr 6 1987; Kultur & klasse, København, nr 31 1977, nr 42 1982; Ord & Bild, nr 4–5 1976. Gruppmanifestationer av svenska arbetarförfattare: Ansikten (1932);
Avsikter (1945);
Utsikter (1987). Literatur der Arbeiterklasse: Aufsätze über die Herausbildung der deutschen sozialistischen Literatur (1918–33) (1971);
D. Aaron, Writers on the Left (1977);
E. Adolfsson m.fl., Vardagsslit och drömmars språk: Svenska proletärförfattarinnor från Maria Sandel till Mary Andersson (1981);
B. Ahlmo-Nilsson (utgivare), Inte bara kampsång: Fjorton analyser av arbetarlitteratur (1979);
A. Hansen, Arbeideren i norsk diktning (1960);
E. Hemmer Hansen, Digter og Samfund. Arbejderbevægelsens Indflydelse paa dansk Litteratur i Tiden indtil Verdenskrigen (1939);
A. Uhlén, Arbetardiktningens pionjärperiod 1885–1909 (2:a upplagan 1978).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, arbetardiktning. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/arbetardiktning