biologisk psykologi, tvärvetenskapligt kunskapsområde med inriktning på att förstå och förklara psykologiska funktioner med hjälp av bakomliggande biologiska skeenden, t.ex. nervsystemets aktivitet. Ett vanligt grundantagande är att biologiska och psykologiska förhållanden är systematiskt relaterade till varandra.

Föreställningar om att psykiska fenomen har biologisk bakgrund fanns redan under antiken. Aristoteles ansåg t.ex. att psyket styrs av hjärtat. Den ryska fysiologen Ivan Pavlov var en av den moderna biologiska psykologins fäder. Han visade att matsmältningssystemets funktioner kan påverkas genom inlärning (se betingning

(80 av 877 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Marianne Frankenhaeuser
  • Sven G. Carlsson

Litteraturanvisning

B. Bridgeman, The Biology of Behavior and Mind ( 1988);
M. Frankenhaeuser, ”A Psychobiological Framework for Research on Human Stress and Coping”, i M.H. Appley & R.A. Trumbull (utgivare), Dynamics of Stress ( 1986);
D.O. Hebb, Psykologi på biologisk grund (2:a upplagan 1969);
N.E. Miller, ”Behavioral Medicine: Symbiosis between Laboratory and Clinic”, Annual Review of Psychology 1983.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, biologisk psykologi. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/biologisk-psykologi