cirkumpoläʹra folk, folk som bor i det cirkumpolära området, dvs. de arktiska och subarktiska tundre- och skogsområdena i norra Eurasien och norra Nordamerika samt på Grönland. De cirkumpolära folken levde ännu i början av 1900-talet av fiske, jakt och renskötsel och gör det fortfarande delvis. Begreppet är

(47 av 334 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Kerstin Eidlitz Kuoljok
  • Hugh Beach

Språk och bosättningsområden

De cirkumpolära folken delas in efter språk i språkfamiljer och språkgrupper. Ofta har språken två eller flera dialekter.

Den altaiska språkfamiljen består av den turkiska gruppen (dolganer, tuviner och tofalarer) och gruppen av manchu-tungusspråk (evenker, evener, nanajer, ultjer, udegejer, orotjer, oroker och negidaler). Dolganer bor på Tajmyrhalvön och i Chatangaområdet. Tuviner och tofalarer bor i Altaj- och Sajanområdena i södra Sibirien, men räknas till de cirkumpolära folken eftersom de har en ekonomi och kultur som liknar folkens i norr. Evenkerna

(80 av 571 ord)
  • Författare:
  • Kerstin Eidlitz Kuoljok
  • Hugh Beach

Ekonomi och traditionell kultur

De cirkumpolära folkens ekonomi byggde traditionellt på fiske, jakt och renskötsel. Vild- och tamrenen var särskilt viktig för deras ekonomi. Det fanns vid början av 1900-talet sex typer av ekonomi:
1) skogens/tajgans jägare och fiskare;
2) skogens/tajgans jägare och renskötare;
3) de arktiska havsdäggdjursjägarna;
4) fiskarna vid de stora floderna;
5) tundrans och skogstundrans jägare, och
6) tundrans och skogstundrans renskötare.
Flera ekonomityper fanns ofta hos samma folk, t.ex. tundrans renskötare, tundrans och skogstundrans jägare och arktiska havsdäggdjursjägarna bland tjuktjer och tundrans renskötare och skogens jägare

(80 av 731 ord)
  • Författare:
  • Kerstin Eidlitz Kuoljok
  • Hugh Beach

Kolonisation och minoritetspolitik

De cirkumpolära folken bor i och har koloniserats av olika stater: Norge, Sverige, Finland, Ryssland/Sovjetunionen, Alaska, Canada och Danmark. Staternas minoritetspolitik har varit olika och har också varierat genom tiderna. Kontakter mellan cirkumpolära och andra folk fanns också före kolonisationen, t.ex. handel.

Samerna i Skandinavien och Finland kunde, innan statsgränserna fastställdes i norr, röra sig inom olika staters intresseområden. En del betalade skatt till flera stater. Kungarna, som gjorde anspråk på områden i Lappland, följde ofta en samevänlig linje, eftersom

(80 av 605 ord)
  • Författare:
  • Kerstin Eidlitz Kuoljok
  • Hugh Beach

Gemensamma problem

De cirkumpolära folken har gemensamma problem, i huvudsak därför att de är minoriteter, saknar eller har svag politisk makt och har en traditionell livsform som är beroende av förnybara naturresurser. Den politiskt dominerande majoritetsbefolkningen utnyttjar resurserna i deras område på ett sådant sätt att det blir konflikter med de traditionella näringarna.

I norr finns för industrisamhället viktiga naturresurser

(58 av 412 ord)
  • Författare:
  • Kerstin Eidlitz Kuoljok
  • Hugh Beach

Litteraturanvisning

Polar Peoples: Self-Determination and Development, utgiven av Minority Rights Group ( 1994);
G. Levin & L.P. Potapov (utgivare), The Peoples of Siberia ( 1964).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, cirkumpolära folk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/cirkumpolära-folk