England
England, formellt ett kungadöme men egentligen ett delområde i Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland), det vill säga (med gängse språkbruk) Storbritannien. Ofta används namnet England om den brittiska huvudön (Great Britain) eller om landet Storbritannien. England omfattar den södra och större delen av
(51 av 361 ord)Religion
Sedan anglosaxarna kristnats genom Gregorius den stores mission blev klostren i England snart centra för klassisk bildning och utgångspunkter för en omfattande mission på kontinenten med missionärer som Bonifatius, Wilfrid av York, Willibrord och Willehad. När Karl den store inledde sin religiösa och kulturella renässans vid hovet i Aachen var det särskilt med bistånd
(54 av 385 ord)Rättsväsen
Rättsordningen i England (och Wales) tillhör världens viktigaste på grund av det inflytande den haft och har på rätten i andra länder; cirka en tredjedel av mänskligheten styrs av rättsprinciper och rättsregler vilka har sina rötter i England. Ett för engelsk rätt utmärkande drag är kontinuiteten, vilken gör
(48 av 342 ord)Förhistoria
Människans första bosättning i England skedde för mer än 500 000 år sedan, men det är först från en tid ca 100 000 år senare som spåren efter människan blir vanliga och då bara från istidernas varmare perioder. Under äldre paleolitikum (till ca 35 000 f.Kr.) var handyxor i kärnteknik av flinta vanliga, men fynd av boplatser är sällsynta. Några grottboplatser, såsom Kent's Cavern, har stratifierade lager. I yngre paleolitikum (35 000–8000 f.Kr.) börjar spån av flinta och redskap av
(80 av 539 ord)Historia
Romersk tid (43–410 e.Kr.)
För den romerska erövringen och provinsens administrativa utveckling, se Britannia. De redan omfattande ekonomiska kontakterna med det romerska Gallien gjorde romaniseringen av England mindre omvälvande. Vid anläggandet av
(28 av 194 ord)Tidig medeltid (410–1066)
När romarna 410 helt dragit tillbaka sina trupper från England för att använda dem mot germanerna eller i pågående romerska inbördeskrig, gick makten över till delvis romaniserade keltiska stormän. Inre oroligheter och hotet från pikterna ledde till att de nya ledarna kallade in germanska hjälptrupper. I mitten av 400-talet gjorde dessa uppror, och allt fler germaner anslöt sig. Traditionellt räknar man med tre stammar, angler, saxare och jutar, som gradvis växte samman till anglosaxare. Möjligen ledda av den mytiskt uppförstorade
(80 av 610 ord)Högmedeltiden (1066–ca 1350)
Under högmedeltiden genomgick England en fortgående agrar expansion med nyodling och folkökning, som nådde sin kulmen under 1200-talet och resulterade i en uppgång för handel och stadsliv.
Den normandiska erövringen innebar ett kontinuitetsbrott: fr.o.m. 1066 var England knutet till Frankrike, och de socioekonomiska och institutionella strukturerna antog ett kontinentalt utseende. Den normandiska adeln underkuvade anglosaxarna, och en assimilering inleddes som skulle ta flera sekler i anspråk.
Under
(67 av 472 ord)Senmedeltiden (ca 1350–ca 1500)
Liksom i hela Västeuropa innebar 1300-talet en kris. Folkmängden sjönk kraftigt till följd av digerdöden (1348–49) och minskade möjligheter till nyodling. Kriget mot Frankrike, det s.k. hundraårskriget (1337–1453), krävde stora extraskatter, som
(32 av 228 ord)England under huset Tudor (1485–1603)
På 1500-talet hade England hämtat sig från krisen. Folkmängden ökade från 2,8 miljoner 1541 till över 4 miljoner 1601, och exporten av kläde stimulerade till storskalig fåravel. Allmänningarna delades upp och inhägnades (enclosure-rörelsen), och ett betydande antal bönder vräktes från sina gårdar. Ett jordlöst proletariat skapades, som
(47 av 336 ord)England under huset Stuart (1603–1707)
Tronen ärvdes 1603 av Maria Stuarts son Jakob I, som redan var kung av Skottland. England och Skottland förenades därmed i en personalunion. Folkökningen avbröts på 1650-talet men sköt fart på nytt trettio år senare. De sociala klyftorna växte, och den ekonomiska och politiska styrkan hos storköpmän och storjordägare ökade.
De politiska och religiösa tvister som så småningom ledde fram till inbördeskrig baserades dock inte på dessa växande sociala klyftor. Den viktigaste skiljelinjen gick mellan kungen, som gynnade
(78 av 549 ord)