Erik XIV, född 13 december 1533, död 26 februari 1577, svensk kung 1560–68, son till Gustav Vasa och Katarina av Sachsen–Lauenburg. Genom fransmannen Dionysios Beurraeus fick Erik en i bokligt avseende god uppfostran och en bred bildning. Som ”utvald konung” stiftade han tidigt bekantskap med frågor om krigsmakt och utrikespolitik och anförtroddes 1558 ett stort län med Kalmar som centrum.

När Erik XIV blev kung 1560 utformades en inrikespolitik som avvek från faderns. Brödernas maktställning som hertigar begränsades genom Arboga

(80 av 1033 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Lars-Olof Larsson

Litteraturanvisning

Ingvar Andersson, Erik XIV: En biografi ( 4:e upplagan 1979);
A. Attman, Den ryska marknaden i 1500-talets baltiska politik 1558–1595 ( 1944);
K. Carlqvist, Kung Erik av folket ( 1996);
C.H. Hjortsjö (utgivare), Erik XIV: En historisk och medicinsk-antropologisk undersökning i samband med gravöppningen 1958 i Västerås domkyrka ( 1962);
L.-O. Larsson, Arvet efter Gustav Vasa ( 2005).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Erik XIV. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/erik-xiv