eskatologi
eskatologiʹ (av grekiska eʹschatos ’sist’, ’ytterst’ och -logiʹa ’-lära’, ’-vetenskap’, av loʹgos ’ord’), läran om de yttersta tingen.
Ordet bildades 1804 av Karl Gottlieb Bretschneider (1776–1848) för att beteckna den kristna läran om världens undergång, Jesu återkomst, den allmänna uppståndelsen, den yttersta domen (tidigare behandlad under den latinska rubriken de novissimis). Begreppet eskatologi kom att tillämpas även på icke-kristna religioners föreställningar om de yttersta tiderna och kom
Den enskildes tillstånd efter döden
Slutkatastrofen
Kristendomens egenart
Kommentar
Litteraturanvisning
Källangivelse