finsk-ugriska språk, språkgrupp som sedan urminnes tid har sin utbredning i tajgans skogsbälte från floden Ob och västerut. Språken är från väster räknat samiska, de östersjöfinska språken, däribland estniska och finska, de volgafinska språken mordvinska och mari, de permiska språken komi och udmurtiska samt de ugriska språken chantiska, mansiska och ungerska. Sammanlagt talas de av mellan 20 och 25 miljoner människor,

(61 av 431 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Lars-Gunnar Larsson

Litteraturanvisning

D. Abondolo (utgivare), The Uralic Languages ( 1998);
B. Collinder, Survey of the Uralic Languages ( 2:a upplagan 1969);
P. Hajdú & P. Domokos, Die Uralischen Sprachen und Literaturen ( 1987);
M. Korhonen, Finno-Ugrian Language Studies in Finland 1828–1918 ( 1986);
I. Lehtinen & J. Kukkonen (utgivare), The Great Bear: Old Photographs of the Volga-Finnic, Permian Finnic and Ob-Ugrian Peoples ( 1980);
K. Rédei, Uralisches etymologisches Wörterbuch 1– ( 1986–);
V. Tauli, Structural Tendencies in the Uralic Languages ( 1966);
T. Vuorela, The Finno-Ugric Peoples ( 1964).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, finsk-ugriska språk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/finsk-ugriska-språk