folkhögskola, nordisk skolform för vuxna, tillkommen vid mitten av 1800-talet. Med avsikt att stärka nationalmedvetandet i breda lager grundades den första skolan i Danmark 1844 (Rødding), Norge 1864 (Sagatun) och Finland 1889 (Borgå). I Sverige, som fick sina tre första skolor 1868, var målet främst att befordra den allmänna medborgerliga bildningen inom bondeklassen. Skolformen fick stor utbredning och blev rikt differentierad i Skandinavien. Enstaka efterföljare har även funnits i bl.a. Tyskland, Schweiz och Nederländerna. Folkhögskolan kan betecknas som de nordiska

(80 av 1058 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Lars Furuland

Litteraturanvisning

Folkhögskolan: Huvudbetänkande, SOU 1976:16; Folkhögskolan i framtidsperspektiv, SOU 1990:65; Värden i folkhögskolevärlden, SOU 1996:75; Årsbok om folkbildning ( 1994–);
Anders Andersson, Mångkulturalism och svensk folkhögskola ( 1999);
Lars Arvidson, Folkhögskolans pedagogiska miljö ( 1988);
A. Degerman m.fl., Svensk folkhögskola 100 år 1–4 ( 1968);
L. Furuland, Folkhögskolan: En bildningsväg för svenska författare ( 1968);
E. Simon, Nationell väckelse och folklig kultur i Skandinavien ( svensk översättning 1989);
R. Skovmand, Folkehøjskolen i Danmark: 1841–1892 ( 1944);
R. Skovmand, Samspillet mellem Nordens folkehøjskoler indtil Anden Verdenskrig ( 1983).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, folkhögskola. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/folkhögskola