fonologi
fonologi (av grekiska phōnēʹ ’ljud’ och efterleden -logiʹa ’-lära’, ’-vetenskap’, av loʹgos ’ord’), vetenskapen om språkens ljudstruktur. I fonologin studeras hur ljuden fungerar i språket och hur de förhåller sig till andra ljud snarare än hur de bildas eller vilka fysiska egenskaper de har, vilket studeras inom fonetiken.
Fonologin som vetenskap grundades under slutet av 1800-talet av bl.a. Jan Baudouin de Courtenay och Ferdinand de Saussure. Den vidareutvecklades under 1920- och 30-talen av den s.k. pragfonologiska skolan, där exilryssarna Nikolaj
(80 av 631 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
S. Anderson,
Phonology in the twentieth Century (
1985);
N. Chomsky & M. Halle,
The Sound Pattern of English (
1968);
J. Goldsmith,
Autosegmental and Metrical Phonology (
1990);
R. Jakobson, G. Fant & M. Halle,
Preliminaries to Speech Analysis (
1952);
N. Trubetzkoy,
Grundzüge der Phonologie (
1939).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
fonologi.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/fonologi