germanska språk, den mest utbredda grenen av den indoeuropeiska språkfamiljen. Beteckningen används om en grupp nord- och västeuropeiska språk i deras olika varieteter, liksom om deras äldre stadier. Dessutom används beteckningen om en del nu utdöda språk.

Bland de levande germanska språken är engelska ett världsspråk (bortåt 400 miljoner talare). Även tyska (över

(53 av 372 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Bo Ralph

Ljudsystem

De germanska språken räknas till de s.k. kentum-språken (se indoeuropeiska språk). En viktig förändring i konsonantsystemet som skiljer de germanska språken från de andra indoeuropeiska är den germanska ljudskridningen, även känd som Grimms lag. Efter ljudskridningen innehöll det germanska konsonantsystemet tonlösa klusiler /p, t, k, kw/, tonande

(47 av 337 ord)
  • Författare:
  • Bo Ralph

Grammatik

I den starka verbböjningen motsvarar preteritum i formellt hänseende ganska väl perfektformerna i andra indoeuropeiska språk (t.ex. latin). Ett germanskt tvåtempussystem med presens (närvarande tid) och preteritum (förfluten tid) har ersatt ett äldre tempus–aspekt-system.

Delvis avvikande från de starka verben är de s.k. reduplicerande verben, som upprepar delar av stamstavelsen i

(51 av 358 ord)
  • Författare:
  • Bo Ralph

Ordförråd

Till orden i de germanska språken kan man i allmänhet finna systematiska motsvarigheter i andra indoeuropeiska språk. Som specifikt germanska framstår en mindre grupp ord som varken har säkra motsvarigheter

(30 av 208 ord)
  • Författare:
  • Bo Ralph

Litteraturanvisning

F. van Coetsem & H.L. Kufner (utgivare), Toward a Grammar of Proto-Germanic ( 1972);
H. Hirt, Handbuch des Urgermanischen 1–3 ( 1931–34);
C.J. Hutterer, Die germanischen Sprachen: Ihre Geschichte in Grundzügen ( 1975);
H. Krahe, Germanische Sprachwissenschaft 1–3 ( 7:e upplagan 1969);
A. Meillet, Caractères généraux des langues germaniques ( 7:e upplagan 1949);
Hans F. Nielsen, De germanske sprog: Baggrund og gruppering ( 1979);
E. Prokosch, A Comparative Germanic Grammar ( 1939);
W. Streitberg, Urgermanische Grammatik ( 1896).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, germanska språk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/germanska-språk