Guds rike, himmelriket, ett huvudbegrepp i Jesu förkunnelse. Det hebreiska uttrycket malkūt shamayim betyder i gammaljudisk litteratur normalt ’Himlens (dvs. Guds) herravälde’. Det betecknar Guds härskande, nästan aldrig hans maktområde. I evangelierna har grekiska basileia tou theou vanligen samma betydelse, men inte sällan är ’Guds rike’ den bättre översättningen.

I den judiska traditionen sågs Gud som världsalltets och i särskild mening Israels kung. Att dagligen läsa Shema – bekännelsen till

(70 av 494 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Birger Gerhardsson

Litteraturanvisning

G.R. Beasley-Murray, Jesus and the Kingdom of God ( 1986);
M. Hengel & A.M. Schwemer (utgivare), Königsherrschaft Gottes und himmlischer Kult im Judentum, Urchristentum und in der hellenistischen Welt ( 1991);
G. Lundström, The Kingdom of God in the Teaching of Jesus ( 1963);
H. Schürmann, Gottes Reich – Jesu Geschick ( 1983).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Guds rike. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/guds-rike