Ekelöf, Gunnar, född 15 september 1907, död 16 mars 1968, författare, ledamot av Svenska Akademien från 1958, fil.hedersdoktor i Uppsala 1958. Ekelöf växte upp i ett högborgerligt, olyckligt Stockholmshem. Efter studentexamen bedrev han orientaliska studier i London som senare fortsattes i Uppsala. De grundlade en djup förtrogenhet med indisk men framför allt arabisk och persisk kultur, dock utan att resultera i någon examen. Resor till Frankrike gav honom kontakt med surrealistisk lyrik och modernistiska konst- och musikriktningar. Av hans tidiga

(80 av 885 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Ingemar Algulin

Litteraturanvisning

Litt.
David Andersson, Poeten och sophelikoptern: Gunnar Ekelöf, folkhemmet och vetenskapen ( 2004);
S. Carlson & A. Liffner (utgivare), En bok om Gunnar Ekelöf ( 1956);
Johan Cullberg, En diktares kompost ( 2012);
R. Ekner, I den havandes liv ( 1967);
R. Ekner, Gunnar Ekelöf: En bibliografi ( 1970);
M. Halldin m.fl. (utgivare), Ögonvittnen om Gunnar Ekelöf ( 2009);
P. Hellström, Livskänsla och självutplåning ( 1976);
O. Lagercrantz, Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma ( 1994);
B. Landgren, Ensamheten, döden och drömmarna ( 1971);
B. Landgren, Den poetiska världen: Strukturanalytiska studier i den unge Gunnar Ekelöfs lyrik ( 1982);
B. Landgren, Polyederns gåta: En introduktion till Gunnar Ekelöfs Färjesång ( 1998);
Ulf Larsson, De fyra elementen: En semantisk motivstudie i Gunnar Ekelöfs En Mölna-elegi ( 2004);
A. Lundvall, Till det omöjligas konst bekänner jag mig: Gunnar Ekelöfs konstsyn ( 2009);
U.T. Moberg, Gunnar Ekelöfs non-figuration och situationspoesi: En studie i hans förankring i det europeiska 20-talets avantgarde ( 1982);
U.T. Moberg, Gunnar Ekelöf framför bilden ( 1999);
A. Mortensen, Tradition och originalitet hos Gunnar Ekelöf ( 2000);
Anders Olsson, Ekelöfs nej ( 1983);
Anders Olsson, Gunnar Ekelöf ( 1997);
C.O. Sommar, Gunnar Ekelöf: En biografi ( 1989);
B. Wigforss, Konstnärens hand: En symbol hos Gunnar Ekelöf ( 1983);
P. Åström, Gunnar Ekelöf och antiken ( 1992).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Gunnar Ekelöf. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/gunnar-ekelöf