Hammarskjöld, Hjalmar, född 4 februari 1862, död 12 oktober 1953, jurist, ämbetsman och konservativ politiker, statsminister 1914–17; jämför släktartikel Hammarskjöld. Hjalmar Hammarskjöld var en mångsidig jurist (civilrätt, förvaltningsrätt, folkrätt) och framstående som både vetenskapsman och lagskrivare. År 1891 blev han professor i speciell privaträtt i Uppsala och som medlem av Nya lagberedningen från 1893 och byråchef för lagärenden i Justitiedepartementet 1895–1901 var han den sammanhållande kraften i ett lagstiftningsarbete av stor betydelse för svensk

(74 av 528 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Sven Anders Söderpalm

Litteraturanvisning

W. Carlgren, Ministären Hammarskjöld ( 1967);
T. Gihl, Den svenska utrikespolitikens historia 4 ( 1951);
D. Hammarskjöld, Hjalmar Hammarskjöld: Inträdestal i Svenska akademien ( 1954);
M. Svegfors, Hjalmar Hammarskjöld ( 2010);
S.A. Söderpalm, Storföretagarna och det demokratiska genombrottet ( 1969).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Hjalmar Hammarskjöld. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hjalmar-hammarskjöld