järn, metalliskt grundämne, över­gångs­metall i periodiska systemets grupp 8, känt sedan

(11 av 27 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Förekomst

I jordskorpan är järn den näst aluminium vanligaste metallen och det fjärde vanligaste grundämnet. Jordskorpan innehåller ca 6 % järn. I jordens inre är järnhalterna betydligt högre, och på jorden som helhet är järn det vanligaste grundämnet,

(34 av 236 ord)
  • Författare:
  • Lars Ivar Elding
  • NE-redaktionen (uppdatering)

Framställning

(1 av 1 ord)

Tekniskt järn

Tekniskt järn är järn som innehåller avsiktligt tillsatta legeringsämnen eller föroreningar som härstammar från utgångsmaterial eller framställningsprocess.

(17 av 117 ord)
  • Författare:
  • John-Olof Edström

Produktion i Sverige och världen

Vid sidan av masugnsprocessen utvecklades under 1900-talet järnsvampprocesser, där järnmalmen reduceras i fast fas i schaktugn med gas, numera framställd ur naturgas,

(22 av 157 ord)
  • Författare:
  • NE-redaktionen (uppdatering)
  • John-Olof Edström

Historik

Framställning av järn ur malm är känd sedan hettiternas tid, 1400-talet f.Kr och tidigare. Tillverkning av järn i Sverige anses ha tagit sin början ca 400–500 år f.Kr.; den grundades på sjö- och myrmalm. Brytning av bergmalm började troligen inte förrän på 1100-talet. Framställning av smidbart järn skedde länge direkt ur malm genom en enda process. I början gjordes endast en

(60 av 428 ord)
  • Författare:
  • John-Olof Edström

Egenskaper

Naturligt järn består av en blandning av fyra stabila isotoper med masstal 54, 56, 57 och 58. Ett tiotal radioaktiva isotoper är dessutom kända.

Rent järn är en silvervit, plastiskt formbar och ej särskilt hård metall, som har magnetiska

(39 av 272 ord)
  • Författare:
  • Lars Ivar Elding

Produktion och handel

Brytning av järnmalm förekommer i alla världsdelar. Det globala produktionsmönstret är dock en förhållandevis ny företeelse. Ända fram till 1960-talet utvanns huvuddelen av världens järnmalm i Västeuropa (främst Lappland i Sverige), Nordamerika (Mesabi Range i USA) och dåvarande Sovjetunionen (Kryvyj Ryh [ryska Krivoj Rog] i nuvarande Ukraina). Någon större konkurrens från mer avlägsna länder med järnmalmsfyndigheter

(56 av 394 ord)
  • Författare:
  • Ulf Erlandsson
  • NE-redaktionen (uppdatering)

Föreningar

I sina kemiska föreningar har järn vanligen oxidationstalen +2 och +3. Oxidationstal från –2 upp till +6 är kända. I utspädda syror och i frånvaro av luft eller andra oxidationsmedel bildas gröna eller gula järn(II)salter. Dessa oxideras lätt till järn(III)föreningar, särskilt i neutral eller alkalisk lösning.

Järn(II)oxid, FeO, är ett fast, svart ämne med variabel sammansättning som lätt sönderfaller i metalliskt järn och järn(III)oxid.

Järn(III)oxid, Fe2O3, finns i olika

(67 av 767 ord)
  • Författare:
  • Lars Ivar Elding

Biologisk roll

(1 av 1 ord)

Järn hos levande organismer

Järn är ett livsnödvändigt grundämne för nästan alla organismer (möjligen kan vissa mjölksyrabakterier klara sig utan) och ingår i evolutionsmässigt gamla biokemiska system, såsom järn–svavelproteiner och järnporfyriner (t.ex. hem). Trots att järn är det grundämne som jordklotet innehåller mest av och också

(42 av 296 ord)
  • Författare:
  • Lars Olof Björn

Järn hos människan

Den totala järnmängden i kroppen hos en vuxen man uppgår till ca 4 g. Av detta fördelas drygt 2,5 g på hemoglobin, 0,15 g på myoglobin och upp till 1 g i s.k. järndepåer. Järnhaltiga enzymer svarar för mindre än 10 mg, och i blodplasma finns 4 mg järn. Järninnehållet hos en nyfödd uppgår normalt till ca 300 mg. Järnförluster, 1–2 mg per dygn, sker framför allt

(62 av 438 ord)

Järnbrist hos människa

Om järnförlusterna är större än normalt eller om järntillförseln är mycket liten förlorar man absolut sett järn varje dag (negativ järnbalans). Detta leder i första hand till att järndepåerna töms (järnbrist, sideropeni). Då sjunker järnhalten i blodplasma, och bildningen av röda blodkroppar bromsas. Resultatet blir blodbrist (järnbristanemi)

(47 av 333 ord)
  • Författare:
  • Jörgen Malmquist
  • Bengt Lundh

Järnbrist hos husdjur och växter

Järnbrist hos husdjur förekommer i praktiken framför allt hos smågrisar som föds upp inomhus. Grisar föds med en minimal järnreserv och visar efter två till tre veckor tecken på järnbrist

(30 av 213 ord)
  • Författare:
  • Birger Granström
  • Josefine Lärn-Nilsson

Järnframställning under förhistorisk tid

Produktion av järn tillhör en sen period i metallurgins historia, då den kräver en långt mer komplicerad teknik än framställning av koppar och brons. Järn kunde från början inte gjutas utan måste smidas till önskad form. Det måste hethamras för att

(41 av 286 ord)
  • Författare:
  • Örjan Wikander

Norden

De äldsta järnföremål som påträffats i Norden, rakknivar, prydnadsnålar och betselbeslag, härrör från slutet av bronsåldern. Att inhemsk järnhantering kom igång mycket snart efter att man börjat importera järnföremål bekräftas av tidiga dateringar av slaggfynd från framför allt Västergötland och Mellansverige.

På Jylland, där järnföremål uppträder lika tidigt som i andra delar av Norden, är dateringen av slaggförekomsterna

(58 av 413 ord)
  • Författare:
  • Birgit Arrhenius

Järnhanteringen i Sverige

(1 av 1 ord)

Råvaror och lokalisering

Framväxten av den svenska järnhanteringen gynnades av god tillgång på lätt åtkomliga råvaror samt på energikällor i nära anslutning till dem. För framställning av ett slaggbemängt

(26 av 184 ord)

Kapitalbehov och organisation

Kapitalbehovet och kraven på genomtänkt organisation växte kraftigt från det första till det tredje produktionsledet. Bergsmän, ofta en elit inom bondeståndet, skötte från början de båda första leden men trängdes efterhand delvis undan därifrån. De företagare som själva stod för såväl masugnsdrift som hammarsmide ledde de mest komplicerade verksamheter som förekom i det svenska

(54 av 383 ord)

Statens roll

Under slutet av 1500-talet och de första decennierna av 1600-talet deltog staten aktivt i själva produktionen vid s.k. kronobruk. Därefter arrenderades dessa ut eller såldes av. Kronans omsorger tog från mitten av 1600-talet i stället formen av en alltmer ingående reglering av hela näringen. Denna merkantilistiskt färgade politik låg i linje med statliga ansträngningar på många håll i

(58 av 411 ord)

Marknader

Då en mycket stor del av svensk järnhanterings produkter såldes till utlandet finns det goda möjligheter att

(17 av 121 ord)

Export och konkurrens

Mot slutet av medeltiden hade svenskt järn i huvudsak förts till södra kusten av Östersjön för vidare bearbetning där. Efter hand kom förädlingen att drivas längre inom Sverige och mer direkta förbindelser att tas med konsumenter i Västeuropa.

Vid mitten av 1600-talet var nederländska –

(45 av 315 ord)

Reformering av tillverkningen

Den ökade internationella konkurrensen ledde till att Jernkontorets ledning stimulerade försök att förbilliga det svenska järnet och förbättra dess kvalitet. Rationaliseringarna innebar att brittiska metoder – puddling och valsning (dock med ved, inte koks, för upphettning) – prövades i Sverige mellan 1810 och 1825. Resultatet blev att de inte kunde överföras hit i industriell skala.

Ihärdiga försök gjordes

(58 av 413 ord)
  • Författare:
  • Rolf Adamson

Litteraturanvisning

Biologisk roll:
G. Gahrton & B. Lundh (utgivare),Blodsjukdomar (2:a upplagan 1990);
L. O. Björn, ”Det svårfångade järnet: Järnbrist har en historisk förklaring”, Kemisk Tidskrift 1988;
A. Salomon m.fl. (utgivare), Näringslära för högskolan (1990).
Förhistorisk tid:
H. Clarke, Iron and Man in Prehistoric Sweden (1979);
B. Hulthén, On Ceramic Wares in Northern Scandinavia During the Neolithic, Bronze and Early Iron Age (1991);
G. Magnusson,Lågteknisk järnhantering i Jämtlands län (1986);
I. Martens, Jernvinna på Møsstrond i Telemark (1988);
I. Serning, Prehistoric Iron Production (1979);
M.-L. Stig-Sørensen & R. Thomas (utgivare), The Bronze Age–Iron Age Transition in Europe, British Archaeological Report 483 (1989).
Järnhanteringen i Sverige:
A. Attman, Svenskt järn och stål 1800–1914 (1986);
B. Boëthius & Å. Kromnow,Jernkontorets historia, (1–3:2, 1947–68);
K.-G. Hildebrand, Svenskt järn: Sexton- och sjuttonhundratal: Exportindustri före industrialismen (1987);
P.-A. Karlsson,Järnbruken och ståndssamhället: Institutionell och attitydmässig konflikt under Sveriges tidiga industrialisering 1700–70 (1990);
J. Söderberg, ”Sociala och demografiska verkningar av bruksdöden i Värmland 1860–1910”, RIG 1983.
Källangivelse
Nationalencyklopedin, järn. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/järn