kärnvapenstrategi. Eftersom bara två atombomber någonsin fällts i krig, mot Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945, innebär kärnvapenstrategi strategin för och studiet av icke-användandet av dessa vapen. Kärnvapnen innehades först av USA och från 1949 också av Sovjetunionen och kom därför att bli det kalla krigets vapen par excellence. Europa var huvudskådeplatsen för det kalla kriget, och mycket av kärnvapenstrategin kretsar kring den militärpolitiska situationen i Europa. Västsidan var genomgående underlägsen Warszawapakten (med Sovjetunionen i spetsen) i fråga om konventionella

(80 av 984 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Ingemar Dörfer

Litteraturanvisning

R. Aron, The Great Debate: Theories of Nuclear Strategy ( engelsk översättning 1965);
B. Brodie, Strategy in the Missile Age ( 1959);
M. Bundy, Danger and Survival: Choices about the Bomb in the first Fifty Years ( 1988);
C. Chant & I. Hogg, Kärnvapenkriget: Vapnen, strategin, maktbalansen ( svensk översättning 1984);
L. Freedman, The Evolution of Nuclear Strategy ( 2:a upplagan 1989);
H. Kahn, On Thermonuclear War ( 1960);
H. Kissinger, Nuclear Weapons and Foreign Policy ( 1957);
E.N. Luttwak, Strategy: The Logic of War and Peace ( 1987);
T. Schelling, The Strategy of Conflict ( 1960);
A. Wohlstetter, The Delicate Balance of Terror ( 1959).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, kärnvapenstrategi.. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kärnvapenstrategi