orden
orden (latin oʹrdo, genitiv oʹrdinis, ’avdelning’, ’skara’; ’ordning’, i medeltidslatin även ’kyrklig orden’), officiell utmärkelse som utdelas av ett lands statsöverhuvud; även tecken för en sådan utmärkelse. Ordensväsendet utgick från medeltidens andliga riddarordnar, bl.a. Johanniterorden, Tempelherreorden och Tyska orden, vilkas huvuduppgift var kampen för den kristna tron och skyddandet av pilgrimer och sjuka i Heliga landet. De var organiserade som munkordnar, och medlemmarna var bundna av regler. På Pyreneiska halvön, där kampen mot morerna pågick i århundraden, instiftades motsvarande ordnar, Alcántaraorden
(81 av 785 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
A. Berghman,
Nordiska riddareordnar och dekorationer (
1949);
G. Boalt m.fl.,
The European Orders of Chivalry (
1971);
Poul O. Hieronymussen,
Europæiske ordner i farver (
1966);
F. Löwenhielm,
Svenska ordnar och medaljer (
1987);
C.G.U. Scheffer, ”Det svenska ordensväsendet före 1975 och därefter”, utgiven av sekreterarämbetet vid Kungl. Maj:ts orden,
De kungliga svenska riddarordnarna (
1976).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
orden.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/orden