reformationen (senlatin reformaʹtio ’omgestaltning’, ’förbättring’, ’förnyelse’, av latin refoʹrmo ’omforma’, ’omgestalta’), process inom kristendomen som ursprungligen var avsedd att reformera kyrkan men som i stället medförde en brytning med påvekyrkan och uppkomsten av nya kyrkobildningar. Reformationen var resultatet av en lång förändringsprocess, vars början kan spåras till senare hälften av 1200-talet. Från 1300-talet var John Wycliffe och något senare Jan Hus ledande namn. Kulmen på reformationen nåddes i början av 1500-talet. För att förstå reformationen måste man känna till dess

(80 av 1029 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Ingun M. Montgomery

Reformationens särart

Gemensam för reformationens olika riktningar var läran om rättfärdiggörelse genom tro

(11 av 42 ord)
  • Författare:
  • Ingun M. Montgomery

Litteraturanvisning

Torben Christensen & Sven Göransson, Kyrkohistoria 2 ( 1969);
Hjalmar Holmquist & H. Pleijel, Svenska kyrkans historia 3 ( 1933);
M. Schwarz Lausten, Reformationen i Danmark ( da., 1987).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, reformationen. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/reformationen