objektivitet (av medeltidslatin obiectiʹvus ’uppfattnings-’, ’föreställnings-’, se vidare objekt), saklighet, opartiskhet (motsats subjektivitet), term som i filosofi, samhällsvetenskap och allmän debatt används i ett flertal betydelser. Deras betydelser har ändrats under tidens gång.

Under senantiken och skolastiken användes det latinska ordet subjectum (det underliggande, det underkastade) för den underliggande bäraren av alla egenskaper, medan objectum användes för det som föreställt eller tänkt. Från slutet av 1700-talet kom objekt att få en ny betydelse: de föremål som subjektet är ställt

(80 av 647 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Göran Hermerén
  • Karl Erik Rosengren

Litteraturanvisning

Lars Bergström, Objektivitet ( 1972);
G. Hermerén, Objektivitet och värdering ( 1972);
G. Myrdal, Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen ( 1968);
K.R. Popper, Objective Knowledge: An Evolutionary Approach ( 1972);
K.E. Rosengren, ”Värderade nyheter”, Statsvetenskaplig tidskrift 1977;
J. Westerståhl & F. Johansson, Bilder av Sverige ( 1985).