Skåne, Sveriges sydligaste landskap. Skåne gränsar i norr till Halland och Småland och i nordöst till Blekinge; 11 007 km

(19 av 142 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
  • Författare:
  • Tomas Germundsson
  • Jan von Konow

Naturlandskap och kulturlandskap

Terrängformer

Landskapet är mångfasetterat på grund av läget i gränszonen mellan urbergsskölden i norr och sänkningsområdet i söder. Gränszonen i Skåne tillhör den s.k. tornquistzonen, som kännetecknas av förkastningar som givit upphov till urbergshorstar alternerande med sedimentfyllda sänkningsområden. Isavsmältningen vid den senaste istidens slut har dessutom bidragit med många former. 1

(50 av 359 ord)
  • Författare:
  • Sven Behrens

Berggrund

Urberget tillhör Baltiska skölden och dominerar i norra Skåne och på horstarna. Det delas i en västlig och en östlig del av en diffus nord–sydlig svaghetszon, den s.k. protoginzonen, från

(31 av 227 ord)
  • Författare:
  • Per Ahlberg

Klimat

Skåne har ett varmtempererat klimat med starkt maritim prägel. Vintrarna är

(10 av 38 ord)
  • Författare:
  • Sven Behrens

Växtliv

Större delen av Skåne hör till södra lövskogsregionen. Den naturliga skogen består först och främst av bok, men även alm, ask, ek, lind, avenbok och klibbal förekommer, särskilt på näringsrik mark. Mycket av lövskogen har dock ersatts av planterad barrskog. Ett ca 20 km brett bälte i

(46 av 330 ord)
  • Författare:
  • Thomas Karlsson
  • Olle G. Olsson

Djurliv

Skåne är Sveriges artrikaste landskap, vilket beror dels på att det inrymmer en mängd naturtyper, dels på det sydliga läget.

Viltrikedomen är stor, speciellt av fälthare, vildkanin, rådjur och dovhjort. Landskapsdjuret kronhjort hör till den i

(35 av 252 ord)
  • Författare:
  • Ulf Gärdenfors

Kulturlandskap

Landskapshistoriskt kan man i grova drag urskilja tre bygder. I norr och nordöst finns skogsbygden, där åkermarken är ringa och gårdarna av tradition legat ensamma eller i små, utspridda byar. Skogsbygd finns även i mellersta

(34 av 243 ord)
  • Författare:
  • Tomas Germundsson

Dialekter

Skånemål brukar räknas till sydsvenska mål, men eftersom landskapet blev svenskt först 1658 bör man snarare kalla dem östdanska mål med sydsvenska inslag.

Bevarade äldre dialektdrag (relikter) och jämförelsevis nya (novationer) är av tre slag: egna utvecklingar, drag gemensamma

(38 av 277 ord)
  • Författare:
  • Göran Hallberg

Ortnamn

Namnet Skåne (fornisländska Skáney, latiniserat Scadinavia med senare n-inskott) innehåller skathin ’skadlig’, ’farlig’ och ö. Namnet bars ursprungligen av en del av Falsterbohalvön där fartyg i alla tider strandat på de förrädiska sandrevlarna. Samma förled ingår i

(38 av 273 ord)
  • Författare:
  • Göran Hallberg

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Landskapets fysiska förutsättningar och geografiska läge vid Öresund gav tidigt en positiv ekonomisk utveckling inom bl.a. jordbruk och handel. Skiftesreformerna i början av 1800-talet medförde en utökning av den

(30 av 218 ord)
  • Författare:
  • Martin Fritz

Konst

Byggandet och utsmyckandet av Lunds domkyrka gjorde Skåne till en av de vitalaste konstprovinserna i 1100-talets Skandinavien. Den internationalism som på många sätt gjorde sig gällande under det romanska skedet avlöstes under gotiken och senmedeltiden av en utpräglad provinsialism, vars främsta arbetsfält blev det kyrkliga muralmåleriet. Under

(47 av 341 ord)
  • Författare:
  • Torkel Eriksson

Arkitektur

Skånes äldsta bevarade byggnader är de många medeltida kyrkorna, bl.a. de i Dalby, Everlöv, Sankt Olof och Vä. Skickligt huggna portalomfattningar antyder att stenmästare från Lunds domkyrka var verksamma också vid kyrkbyggena på landsbygden. I sin nuvarande gestalt är kyrkorna resultatet av om- och tillbyggnader under seklernas lopp. En tredjedel av de drygt 400 medeltida kyrkorna i Lunds stift revs under 1800-talet och ersattes

(65 av 471 ord)
  • Författare:
  • Carin Bunte

Musik

Fram till början av 1800-talet visar de skånska musiktraditionerna många spår av kulturgemenskap med Danmark och länderna kring södra Östersjön. Ett stadsmusikantväsende av samma slag som i Tyskland är känt i Malmö sedan 1500-talet och i de flesta övriga skånestäder sedan 1600-talet.

Från 1730-talet till långt in på 1800-talet utsågs särskilda häradsspelmän med ensamrätt att svara för

(61 av 437 ord)
  • Författare:
  • Boel Lindberg
  • Anders Hansson

Folkkultur

Skånes traditionella kultur uppvisar åtskilliga drag som ger den enhetlig prägel och profilerar den mot förhållandena norr om den forna riksgränsen mot Sverige och samtidigt förenar skånskt och danskt. Den tätt hopbyggda, ofta fyrlängade gården, vars gårdsplan var en fägård där djuren släpptes in och i vars mitt gödselstacken ofta tronade, är ett exempel. Från folksedens område kan nämnas midsommareldarna, som här sent ersattes av valborgseldarna. I andra fall är sambandet med Danmark mest påtagligt i söder, t.ex. när det

(80 av 584 ord)
  • Författare:
  • Jan-Öjvind Swahn

Skåne i litteraturen

Skåne skildrades under 1700-talet och förra hälften av 1800-talet av utsocknes författare som Linné, Tegnér och Almqvist, och det dröjde till omkring 1880 innan en genuint skånsk litteratur trädde fram. Påfallande är att många fina lyriker givit sin

(40 av 287 ord)
  • Författare:
  • Carl Olov Sommar

Förhistoria

De äldsta spåren av människor i Skåne har påträffats vid Finjasjön, där en senpaleolitisk lägerplats för renjägare, belägen i Mölleröd vid sjöns norra del, har över 13 000 år gamla flintredskap; något yngre är en boplats vid Segebro. Under mesolitikum fanns en rik bosättning i områden där förutsättningar för fiske, jakt och insamling var speciellt goda, såsom vid tidigare sjöar som Ageröds mosse invid Ringsjön. Även vid nutidens kustlinje finns bosättningar, bl.a. ett ca 7 000 år gammalt komplex i

(80 av 660 ord)
  • Författare:
  • Berta Stjernquist

Historia

Medeltiden

Från äldsta historisk tid framstår Skåne som en central del av det danska riket. Kungamakten etablerade sig under sen vikingatid och äldre medeltid med kungsgårdar eller myntverk i landskapets äldsta städer (se nedan). Skånelagen, upptecknad i början av 1200-talet, gällde i Skåne, Halland, Blekinge och på Bornholm, som sammantaget utgjorde ett av Danmarks tre landstingsområden (jämför Skånelandskapen). Skånes landsting sammanträdde senast från 1180 i Lund, och från den tiden var gälkaren kungens främste ämbetsman i Skåne.

Under 1000-talet verkade

(80 av 577 ord)
  • Författare:
  • Sten Skansjö

Reformation, adelsvälde och krig

I samband med reformationen, som med Malmö i centrum tidigt vann insteg i Skåne, nedlades ärkebiskopsdömet i Lund 1536. Dess godsmassa drogs liksom klostrens in till kronan, men

(27 av 193 ord)
  • Författare:
  • Sten Skansjö

Försvenskning och fortsatta krig

Enligt fredsbestämmelserna skulle de skånska ständerna behålla sina tidigare privilegier. De nyerövrade landskapen inrättades 1658 som ett generalguvernement med Gustaf Otto Stenbock som generalguvernör och med Malmö som residensstad. Från att ha varit en central dansk riksdel blev Skåne nu en

(40 av 287 ord)
  • Författare:
  • Sten Skansjö

Folkökning, jordbruksutveckling och industrialisering

Skåne, som 1693 hade utskilts som eget generalguvernement, indelades 1719 i Malmöhus och Kristianstads län med var sin landshövding. Under loppet av 1700-talet återställdes det av krig och pest (1711–13) drabbade landskapet, och en folkökning inleddes

(37 av 271 ord)
  • Författare:
  • Sten Skansjö

Litteraturanvisning

Natur:
Natur i Skåne ( 1947); Vägen till naturen i Skåne, utgiven av Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län (2:a upplagan 1983); Skånsk Naturguide, utgiven av Skånes fältbiologer (3:e upplagan 1990); Skånes natur Årsbok, utgiven av Skånes Naturvårdsförbund (1921–);
H. Weimarck & G. Weimarck, Atlas över Skånes flora ( 1985).
Kulturlandskap:
Björn E. Berglund (utgivare), The Cultural Landscape during 6000 Years in Southern Sweden: The Ystad Project ( 1991);
U. Emanuelsson m.fl., Det skånska kulturlandskapet ( 1985);
T. Hägerstrand, ”Utsikt från Svaneholm”, Svenska turistföreningens årsskrift 1961.
Dialekter:
B. Pamp, Svenska dialekter ( 1978).
Ortnamn:
B. Pamp, Ortnamn i Skåne ( 1983).
Musik:
Nils Andersson (utgivare), Svenska landsmål 14: Skånska melodier ( 1916);
Olof Andersson (utgivare), Svenska låtar: Skåne 1–4 (1937–40, nytryck 1978);
Ragnar Gustafson (utgivare), Musik i Skåne ( 1971).
Litteratur:
C.O. Sommar, Litterär vägvisare genom svenska landskap: 1. Skåne, Blekinge och Halland ( 1981).
Folkkultur:
N.-A. Bringéus (utgivare), Skånska årsfester ( 1973);
Å. Campbell, Skånska bygder under förra delen av 1700-talet ( 1928);
Sigfrid Svensson, Skånes folkdräkter ( 1935);
Sigfrid Svensson, ”Danskt och skånskt”, Rig 1958.
Förhistoria:
C. Fabech, ”Skåne – et kulturelt og geografisk grænseland i yngre jernalder og i nutiden”, Tor 1993;
Lars Larsson m.fl. (utgivare), The Archaeology of the Cultural Landscape ( 1992);
M. Strömberg m.fl., ”Skåne”, i S. Janson & E.B. Lundberg (utgivare), Med arkeologen Sverige runt (3:e upplagan 1987).
Historia:
Ingvar Andersson, Skånes historia 1–2 ( 1947–74);
K.A. Blom & J. Moen, Medeltida liv i Skåneland 1–4 ( 1990–93);
Gösta Johannesson, Skåne, Halland och Blekinge: Om Skånelandskapens historia ( 1984);
S. Skansjö, Skånes historia ( 1997);
A. Stade (utgivare), Kampen om Skåne ( 1983).